För lite maskar i näringslivet
Näringslivet. Helt utan avfallshantering. Bilden är inlänkad från Wikipedia och är en redigerad bild från Nordisk familjebok
Ofta, när jag vill beskriva företagande och entreprenörskap, brukar jag halka in på likheterna med naturens näringsväv som ju är en komplex väv av näringskedjor. Arter ockuperar konkurrerar med varandra och ockuperar olika nischer på ett liknande sätt som entreprenörer kombinerar nya och existerande resurser till något nytt och bygger sin företagsidé kring detta. Jämförelsen upplever jag som gångbar på många plan. Inte bara tanken på olika nischer utan även med nivåer. I ett ekosystem finns en rad olika nivåer (näringskedjan): Producenter (växter, alger), flera nivåer av konsumenter (arter som äter växter och andra djur) och destruenter. Näringslivet som ekosystemet mår i regel mycket bra av att ha en rik mångfald. Resurshanteringen sägs bli effektivare i ett rikt ekosystem. Extremexemplet på detta är tropiska skogar och hav där nästan alla tillgängliga resurser finns i levande organismer. Sett ur detta perspektivet, tycker jag man kan förstå bakgrunden till våra miljöproblem. Vårat näringsliv har nämligen inte rik mångfald på alla nivåer. Vi har en extremt hög mångfald av producenter och konsumenter. Men mångfalden på destruktionssidan är verkligen inte rik. Detta beror i hög grad på att vi utnyttjar stora ändliga lagerresurser (olja, mineraler mm) som vi sedan kombinerar mycket avancerat så att det i många fall blir omöjligt att återanvända på ett vettigt sätt. Och att vi har stora lager att ta av gör förstås att det inte blir då lönsamt att samla in det vi redan plockat ut. Det är billigare och lättare att ta ut nytt. En lösning på detta problemet måste komma genom styrmedel från myndigheter. Det måste bli lönsamt att ta hand om det gamla. Samtidigt som jag har grubblat på det här pågår en diskussion om bristen på biogas till Stockholms gasbilar. I nuläget tvingas dom blanda ut biogasen med naturgas vilket gör att gasbränslet i Stockholm alls icke är så koldioxidneutralt som det borde. Orsaken till Stockholms svårigheter med gasen bottnar i oviljan att sortera sopor. Det är märkligt att detta ska vara motigt då det med lite förändringar i förutsättningarna kan skapa fler arbetstillfällen, rikare näringsliv och hållbarare samhälle. Det här ämnet tål att älta mer och det kommer jag troligen att göra på ett eller annat sätt.
Utmaning: Entreprenörer! Det finns ett jättestort område, nästan helt utan aktörer. Miljöutmaningen vill se stor mångfald i återvinningsbranchen! Och Politiker, ni måste göra det fördelaktigt att sorter och återvinna.
March 14th, 2010 at 7:30 pm
“…oviljan att sortera sopor”
Jag har tjatat om det förrut och jag kommer sannolikt att tjata om det igen.
Folk är inte så ovilliga att sortera sopor.
Men det måste fungera i alla led!
Alltsom oftast ser man överfyllda kärl där de stackars sorterarna står och försöker boxa in sina förpackningar.
Folk tröttnar och skiter i det om det inte fungerar smidigt.
Enligt vad jag kan se är folk mycket villiga att sortera, men som “vanlig människa” måste man se resultat.
“Vad spelar det för roll vad jag gör - ingen sköter ju om eländet i alla fall!”
Vill man få folk att göra något måste man skapa förutsättningarna för det.
Det kan förstås se annorlunda ut där du bor. Mina föräldrar bor till exempel på en liten ort där kärlen består av stora containrar, medan jag bor i en storstad där vi bara har små igloos i min stadsdel. Sånt spelar in. Hos mamma och pappa funkar det.
March 14th, 2010 at 8:34 pm
Jag utgår ju från vad jag läser i tidningen och har uppfattat att ovlijan till sortering inte ligger hos Stockholmarna utan hos myndigheterna i Stockholm som vägrar att göra att det fungerar.
I Göteborg fungerar detta bra i dom flesta stadsdelar. Matavfallet slängs i papperspåsar som man lämnar i separata bingar. Dessa är i bland lite väl fulla men jag har inte varit med om att det är ett stort problem.
I Marks kommun (utanför Göteborg) samlar man matavfallet i speciella svarta plastpåsar som lämnas i vanliga soporna och sorteras av kommunen. Detta fungerar också bra vad jag förstår.
Själv har jag ju flyttat ut på landet och komposterar själv i trädgården så nu är jag inte berörd längre.
Men när vi ändå är inne på det här ämnet så vill jag bara flexa med att jag redan 1996 sorterade matavfall och komposterade själv i lägenheten (!). Jag hade en maskodlingskompost i min enrummare på våning 12. Fungerade bra om man bara matade i bra med med tidningspapper. Det var lite som att sköta en krånglig krukväxt.
March 14th, 2010 at 8:50 pm
Gör man det enkelt gör folk rätt. Med ett system med olikfärgade påsar och optisk sortering verkar det bli så enkelt att de flesta gör rätt. Trollhättans system (ihop med massiva informationskampanjer, såklart) gör att de är bäst i landet på att sortera biologiskt avfall. Ihop med ett väl fungerande system för att göra biogas för fordon erbjuds folk ett riktigt prisvärt, lokalproducerat bränsle. En kunskap, vars dupliceringspotential är enorm. Med smart förpackning blir detta nästa exportsuccé från Sverige.
March 14th, 2010 at 9:01 pm
Tack Sara. Det låter som samma system som Marks Kommun har. Jag vet inte i detalj om dom använder optisk sortering men det verkar sannolikt.
March 14th, 2010 at 10:52 pm
Mmm, *nickar* maskkompost är bra och kul.
Jag har också en som har hängt med en herrans massa år nu.
March 27th, 2010 at 11:39 pm
Ju dyrare det blir att utvinna och transportera råvaror, desto större kommer återvinningsbranschen att bli. Min spådom är att detta kan bli en av de största branscherna i industrin, kanske till och med den största.
Kommunerna har idag monopol på sophanteringen. Det är en svår fråga att säga om detta är rätt eller fel, men nog skulle man behöva se över incitamenten för kreativ återvinning. En pant på förpackningar skulle kunna vara en väg.
March 28th, 2010 at 3:24 pm
Ivan, visst verkar det rimligt att det behövs lite myndighetsbeslut för att stimulera/ skynda på detta. Förmodligen kommer det ta fart när transporter och utvinning blir dyrare.