Miljöutmaningen

Då var det dags för  Earth hour 2010. 20.30 och en timma framåt kommer över en miljard personer att släcka ljuset i en gemensam manifestation för att visa våran oro för klimatförändringarna och skicka en tydlig signal till våra beslutsfattare att dom måste våga agera i klimatfrågan och att dom kommer att ha vårat stöd.

I samband med Earth hour dyker det tydligen alltid upp debattörer deklarerar att dom minsann tänker tända alla sina lampor under denna timman. Detta motiverar dom med att det bara är ett jippo som bara har en försumbar inverkan på den globala elförbrukningen och att “framtiden ligger i teknisk utveckling och energieffektiv teknik, inte att leva i mörker”. Tja, det ligger väll något i det. Men det är ju inte det Earth hour handlar om. Det är ju en manifestation. Det är för att visa att bryr oss om klimatförändringarna och att vi stödjer våra politiker att agera.

För egen del ska jag släcka ljuset. Jag brukar ta en promenad under Earth hour och titta på hur staden släcks ner. Det är kul att se hur krogar och Caféer tänder stearinljus medan staden slocknar.

Som vanligt när jag får en elräkning är det dags att följa upp elbudgeten. Resultatet är så upplyftande att jag inte riktigt tror att det är sant… Budgeten säger att vi i Januari ska hålla oss under 233 kWh och för Februari 215 kWh. Fakturan säger att verklig förbrukning för Januari blev 128 kWh och för Februari, 119 kWh… Jag förväntade mig en ökning mot föregående år då vi förbrukade 192 kWh pga att vi får tvätt maskin på räkningen. Tyvärr hittar jag inte någon exakt siffra för februariförbrukingen men diagrammet jag gjorde antyder att det var 150 kWh vilket ger en minskning med ca 20% från förra året och ca 45% bättre än målet.

Om det inte är fel på mätningarna så är det anmärkningsvärt då jag som sagt förväntade mig en ökning. Jag ser tre förklaringar till det här.

1. Modernare vitvaror. Kyl och frys som förbrukar el hela tiden är modernare och drar mindre än dom gamla från 1992.
2. Både min sambo och jag arbetar i år medan bara en av oss jobbade i januari förra året. Mao är vi hemma mindre.
3. Vi var på semester en vecka i januari.

Vi får väll se när nästa räkning kommer men så här långt ser det lovande ut.

Har du ställt dig fråga hur vi får våra grönsaker på vintern? Förmodligen gör ni som jag att tänka att dom not är odlade söder ut och så känns det lite dåligt när man tänker på att dom transporterats så långt. Sedan köper man paprikan ändå.

Efter att ha sett den här filmen som radioprogrammet Matens pris spelat in kommer jag inte att skämmas längre. Jag kommer förmodligen inte att köpa paprika mer vintertid alls. Det här var värre än jag kunde föreställa mig.

Att odla paprika på vintern i Holland kräver ca 37 gånger den energin som paprikan ger. Odlingarna sker i växthus stora som 11 fotbollsplaner där paprikan växer i rader som är ca 300 meter långa. Växthusen värms upp till ca 21 grader med hjälp av fossil naturgas.

Som om detta inte var illa nog så får dom Holländska odlarna skattesubventioner på gasen vilket inte bara gör den här katastrofen lönsam. Det hindrar också effektivt Afrikanska producenter från att komma in på den Europeiska marknaden. Detta är synd för den paprikan skulle vara betydligt mindre energikrävande, även om transporten blir längre. Redan i Spanien är det tydligen möjligt att producera paprika vintertid med mindre än en tiondel av den Holländska produktionen. I reportaget framgår det att den största producenten subventioneras med hela 350 miljoner kr per år. Detta utöver den lägre energiskatt dom privilegieras med.

Radioreportaget om paprikaodling kan man lyssna på här.

Det finns en norm som säger att för det måste byggas en parkeringsplats per lägenhet i Stockholm. Det finns också ett liknande direktiv för Göteborg och förmodligen får många Svenska städer.

Miljöutmaningen tycker att det är mycket roligare att den borgerliga majoriteten i Stockholm föreslagit en trädodlingspolicy. För varje bostad som byggs i Stockholm ska det planteras ett träd. Det innebär 15000 nya träd dom närmaste fyra åren!

Disneyland, Astrid Lindgrens värld, High Chaparal och Alelyckans kretsloppspark. Det kan ju låta som kretsloppsparken är en udda fågel. Och det kanske den är. Vi har varit i Alelyckan, mellan Gamlestan och Hjällbo, och tagit pulsen på kretsloppsparken.

Parken består av fem delar. Det är en återvinningscentral, Återbruket, Stadsmissionen, Returhuset och en återvinningsstation. Vanligt sorterat hushållsavfall lämnar man i återvinningsstationen, större grejer lämnar man på Återvinningscentralen. Från dom andra instanserna tar man med sig grejer hem. Stadsmissionen är en vanlig hederlig second hand shop. Det riktigt spännande finns i Återbruket.  Återbruket har “källsorterat” byggmaterial och kan vara en riktig guldgruva för den som har varsam renovering eller vill komma undan lite billigare. Dom har inte material som plank och reglar men kakel, beslag, till fönster, dörrar, element, vitvaror och mycket mer.

Kretsloppsparken

Besöket höjdpunkt var dock Returhuset som är café och butik. I cafét säljer dom hembakat fika på kravmärkta råvaror och butiken, som är mer en utställningshall, säljer dom växter och hantverk gjort på återvunnet material. Extremt inspirerande!

En fårpälsklädd cykel. Observera "fårhuvud" sadeln på styret.

En mycket lätt cykel.

Stolen är klädd i gamla kartor. Som kartfeteschist älskar jag den här!

Den här fåtöjen är gjor av cykelhjul. Däck och fäljar med cykelinspirerad klädsel. Läckert!

Alelyckans kretsloppspark kanske inte är det där semestermålet som hela familjen drömmer halva året för att besöka. Men det är ett kul och inspirerande utflyktsmål för den som bor i Göteborgsområdet. Återbruket och Returhuset gör att det blir en upplevelse att besöka återvinningsparken och man går därifrån och är sugen på att förvandla sin egen trädgård till vad grannarna skulle uppfatta som skrotupplag!

Näringslivet. Helt utan avfallshantering. Bilden är inlänkad från Wikipedia och är en redigerad bild från Nordisk familjebok

Ofta, när jag vill beskriva företagande och entreprenörskap, brukar jag halka in på likheterna med naturens näringsväv som ju är en komplex väv av näringskedjor. Arter ockuperar konkurrerar med varandra och ockuperar olika nischer på ett liknande sätt som entreprenörer kombinerar nya och existerande resurser till något nytt och bygger sin företagsidé kring detta. Jämförelsen upplever jag som gångbar på många plan. Inte bara tanken på olika nischer utan även med nivåer. I ett ekosystem finns en rad olika nivåer (näringskedjan): Producenter (växter, alger), flera nivåer av konsumenter (arter som äter växter och andra djur) och destruenter. Näringslivet som ekosystemet mår i regel mycket bra av att ha en rik mångfald. Resurshanteringen sägs bli effektivare i ett rikt ekosystem. Extremexemplet på detta är tropiska skogar och hav där nästan alla tillgängliga resurser finns i levande organismer. Sett ur detta perspektivet, tycker jag man kan förstå bakgrunden till våra miljöproblem. Vårat näringsliv har nämligen inte rik mångfald på alla nivåer. Vi har en extremt hög mångfald av producenter och konsumenter. Men mångfalden på destruktionssidan är verkligen inte rik. Detta beror i hög grad på att vi utnyttjar stora ändliga lagerresurser (olja, mineraler mm) som vi sedan kombinerar mycket avancerat så att det i många fall blir omöjligt att återanvända på ett vettigt sätt. Och att vi har stora lager att ta av gör förstås att det inte blir då lönsamt att samla in det vi redan plockat ut. Det är billigare och lättare att ta ut nytt. En lösning på detta problemet måste komma genom styrmedel från myndigheter. Det måste bli lönsamt att ta hand om det gamla. Samtidigt som jag har grubblat på det här pågår en diskussion om bristen på biogas till Stockholms gasbilar. I nuläget tvingas dom blanda ut biogasen med naturgas vilket gör att gasbränslet i Stockholm alls icke är så koldioxidneutralt som det borde. Orsaken till Stockholms svårigheter med gasen bottnar i oviljan att sortera sopor. Det är märkligt att detta ska vara motigt då det med lite förändringar i förutsättningarna kan skapa fler arbetstillfällen, rikare näringsliv och hållbarare samhälle. Det här ämnet tål att älta mer och det kommer jag troligen att göra på ett eller annat sätt.

Utmaning: Entreprenörer! Det finns ett jättestort område, nästan helt utan aktörer. Miljöutmaningen vill se stor mångfald i återvinningsbranchen! Och Politiker, ni måste göra det fördelaktigt att sorter och återvinna.

Miljöutmaningen verkar ha gått i väggen. Förmodligen handlar det om att det händer lite för mycket runt omkring just nu. Den senaste månaden har det rått total blogg torka.
Som tur är har inte alla gått i väggen.

Fotograf: Fredrik Hjerling

Maria Wetterstrand har under hösten och våren gjort en föreläsningsturne på landets universitet om lösningar på klimatkrisen. Här är hela föreläsningen från högskolan i Dalarna.
Maria om lösningar på klimatkrisen
Miljöutmaningen gör hatten av för Marias metafor med Rubiks kub där varje drag representerar dom steg vi måste ta för att nå en hållbar livsstil. Precis vad Miljöutmaningen handlar om!