Miljöutmaningen

Det har inte varit avsikten att Miljöutmaningen ska vara politisk. Men snudd på dagligen ser vi tecken som visar att vår alliansregering inte tar miljöfrågorna seriöst. Dom gör inte många rätt och jag börjar bli förbannad.
Förra veckan slopade dom skatten på handelsgödsel trotts att det leder till ökade koldioxidutsläpp och ökade problem med övergödning.

Och i dag…

Förbifart Stockholm… Vår miljöminister försöker få det att låta som ett miljöprojekt. Men det är bara en jättedyr återvändsgränd. Som det tidigare konstaterats leder vägbyggen till ökad trafik. Vägverket har beräknat att trängseln i Stockholm kommer att öka ca 8 gånger under dom närmaste 10-20 åren. Förbifart kommer alltså inte att lösa trafikstockningsproblemen.  Miljöministern orrerar vidare:

– Det här är en väg som byggs för trafik med bilar som drivs av miljövänliga bränslen, el, etanol eller biogas.

– Det här är en väg som byggs just för trafik där du kommer att ha, som jag säger, elbilar, biogas och andra miljövänliga bränslen som rullar på vägen. Det är det avgörande för klimatutsläppen.

Vad menar han med detta? Ska motorvägen vara optimerad för miljövänliga bränslen? Hur då?. Det finns inget i det här projektet som gör stimulerar miljövänliga bränslen. Det kommer att öka bilananvändandet vilket leder till ökad energiförbrukning. Den energin kan vi säkert använda till något annat och på så vis slippa skogsexploatering, kärnkraft och andra dumheter.

Och så har han mage att hävda att finansieringen kommer att friställa resurser för kollektivtrafiken. Hur då? Använd trängselavgifterna till kollektivtrafiken. Bygg ut järnvägen. Trängselavgifter löser problemen med trängsel och det gör kollektivtrafiken med. Uppenbarligen kommer inte Andreas Carlgren eller aliansregeringen att lösa det. Och miljön? Den skiter dom i.

Avslutningsvis måste jag bara citera en av dom största grodorna Carlgren klämt ur sig i dag:

-Men vår bedömning har byggt på att det är inte motorvägen som ger utsläppen utan det är ju bilarna som kör på vägen, om de har dåliga bränslen.

Ahhh! Det kommer ju att öka bilanvändandet… Och hur var det nu? It’s not guns that kill people…

Miljöutmaningen har varit på semester. Jag har varit uppe och vandrat från Abisko ner till Kebnekaise och ut till Nikkalokta. Under en vilodag vid Kebnekaises fjällstation satt jag utanför mitt tält och åt frukost och tänkte (vilket man gör ganska mycket när man vandrar själv). Jag tänkte att jag hade det bra i solen. Ett packet knäckebröd, mjukost, kaffe, en bra bok och Sveriges mest högalpina fjällmiljö: Det här är allt jag behöver. Sedan tänkte jag efter… Det stämmer ju inte. Mina knäckebröd kommer ju bara räcka tre dagar till. Och Mjukosten och kaffet kommer också att ta slut. Jag kan förståss köpa mer. Men efter inte allt för lång tid kommer mina pengar ta slut. Jag behöver alltså en butik som säljer knäckebröd och ett jobb. Och en distributionskedja som fyller på butikens lager, och en bagare, och en bonde, och någon som gör redskap till bonden. Tanken drog iväg. Det är ganska mycket jag faktist behöver som jag inte tänker på vid första eller ens andra eftertanken.

I dag läser jag i GP i en artikel om ett EU forskarmöte i Strömstad om biologisk mångfald. Forskarna ska diskutera utarmning av ekosystemen. (Tyvärr hittar jag bara artikeln i gammelmediet tidningen och kan därför inte länka). Dom skriver att utarmningen beräknas kosta 2000 - 5000 dollar per år. “i storleksordningen en global finanskris per år”. Siffran är enorm. Frågan är var stödåtgärerna, krisen och panniken är? Och varför vet vi så lite om detta? Varför skriver inte varenda tidning om detta varje dag? Frågorna hopar sig!

Orsaken är att detta är kostnader som inte ingår i våra vanliga system för att redovisa ekonomi. Detta är inte pengar som läcker ur någons plånbok. Vi mäter i omsättning. Företagens omsättning och länders BNP. Ekosystemtjänsterna och råvarulager finns inte med. En enkel anledning till detta är att det är svårt att sätta en prislapp på naturens förmåga att göra syre, binda koldioxid och absorbera våra utsläpp av avfall (vilket ekosystemen klarar till vissa gränser). Det är helt enkelt lätt att förbise att vi är helt beroende av dessa tjänster och vi tar dom för givet. Det är precis som att sitta i solen och äta knäckebröd och tro att man har allt man behöver. (På något sätt har nog tillockmed fästingen en roll att fylla).