Nu visar det sig att våra bankers fondbolag gör precis som kosmetika industrin och tandkrämsindustrin. Jag har sparat i fonder under många år och då har jag försökt välja miljö och etikfonder. Svenska Dagbladet har nu avslöjat att i princip samtliga dessa fonder har innehav i oljesandsutvinning. Det är enligt Greenpeace en av dom mest miljöpåfrestande sätten att utvinna olja som vi känner till. Jag trodde i min enfald att en investering i en etisk miljöfond skulle hålla mina pengar borta från oljeindustrin. Fondbolagen har helt enkelt valt att skapa olika glättade förpackningar på sina produkter och hoppas attrahera olika kundsegment precis som kosmetikaindustrin (och all annan industri nuförtiden).

Personligen blir jag ledsen och besviken. Någonstans kände jag att man kan ställa högre krav på ett fondbolag än på en tandkrämstillverkare. Vad kommer här näst? Kyrkan investerar i tobak och håller på med barnporr?

I går tog jag en sådan dag. Jag började med att ta det riktigt lugnt på soffan men valde senare att åka in till stan för att köpa ett nytt bakhjul till min pendlingscykel. Cykeln används extremt mycket och jag har konstaterat att driftskostnaden på en bra pendlingscykel lätt hamnar på närmare 2000 kr om året. Bromsklossar, kedjor, kassetter, kransar till vevpartiet och diverse lager slits och kostar ganska mycket pengar. När jag började cykla efter flytt och vinter (brukar normalt cykla hela vintern men efter flytten är det mycket längre och jag har åkt buss fram till nu) knakade det så mycket i hela hojen att jag misstänkte att båda hjullagren var slut, inklusive hela drivlinan. Det skulle kosta närmare 5000 spänn att fixa varför jag började överväga att byta till en ny cykel. Efter lite research kom jag fram till att det skulle räcka med att byta bakhjulet.

Jag tog hjulet till en cykelaffär i stan. En reparatör tittade på mitt hjul och påpekade att det inte var något märkbart fel,  men att lagret glappade. Det kan jag ju fixa själv tänkte jag och åkte hem. Väl hemma rev jag isär bakhjulet, gjorde rent och fettade in lagret. Och vips (ca en timma), så hade jag ett felfritt hjul. Och slapp lägga 1000 - 1500 kronor på ett nytt bakhjul.

Självklart hade jag kunnat fixa det här även om jag jobbat. Men ibland behöver man lugna ner sig, samla sig, för att se att man kan lösa det själv. Jag hade helt enkelt inte orkat tänka ut att jag kunde fixa det själv. Underligt då jag ju vet hur man gör.

Nåväl, i slutändan lade jag ner en timmas arbete och sparade över tusen spänn. Det tycker jag är en helt ok förtjänst. Särskilt vid tanke på att det var skattade och klara pengar. Vad jag menar är att det nog är åtminstone en dags arbete för att få den tusenlappen i plånboken.

Jag är övertygad om att det finns en massa områden då vi väljer att ta hjälp för att fixa saker vi med lätthet skulle kunna göra själva. Det är dessutom extremt tillfredsställande att uträtta den här typen av insatser. Några områden jag snabbt kommer att tänka på är husreparationer, pendling och i viss mån trädgårdsarbete. Om man har möjlighet att minska sin arbetstid för att i stället renovera /bygga själv så lär man sig massor samtidigt som det kostar mindre. Att cykla till jobbet gör att du slipper äga bil och förmodligen behöver du heller inte lägga pengar och tid på att gå på gym. Trädgårdsarbet kanske är mindre “lönsamt” men destu mer tillfredsställande och egenodlat smakar ändå bättre…

Ivan, som skriver i bloggen cykelidag har gästbloggat i köpstoppsbloggen. Han skriver mycket tänkvärt om vad vi väljer att lägga tid på och att tid är en synnerligen begränsad resurs för oss. Bland annat konstaterar han att man kan köpa en bra cykel för ca 30 timmars arbete medan det krävs 1500 timmar för att köpa en bil. Om jag väljer att köra bil till jobbet i stället för att cykla sparar jag mellan 1-2 timmar om dagen (det beror på vindförhållanden men även trängsel). Cyklar jag slipper jag träna på gym och därmed kan jag räkna av ca 3 timmar per vecka. Det kan alltså bli 2- 7 timmars tidsvinst i veckan om jag kör bil i stället för cykel. Låt oss säga 5 timmar i medel. Då innebär det ca 294 veckor innan jag sparat in merarbetet för bilen. Det är över 6 år. Och under den tiden har bilen kostat i bränsle, försäkring och underhåll. Bättre är då kanske att ta cykeln och jobba sju timmars dagar i stället. Vem vet, kanske kan det räcka med 6 timmar om man räknar in drift och underhållskostnaderna på bilen?

Biogas har seglat upp som en av dom hetaste alternativen (just nu) till framtidens drivmedel. Producerar man gasen på hushållsavfall så är det ett riktigt bra “miljöbränsle”. Men vad händer när efterfrågan blir större än tillgången på avfall? P1s program Klotet avhandlas detta, och som så ofta med i fråga om biobränslen är svaret inte enkelt.

Lösningen är att ta biomassa direkt från jordbruket eller skogsbruket. Biogasen övergår därmed från att vara en “mask i näringslivet” (produkt baserad på återvinning som sluter ett kretslopp) till en massproducerad produkt i mängden. Självklart är inte detta lika bra som att bara använda rester.

Enligt en studie från SLU är röt-avfallet från biogasproduktion i sig är en mycket effektiv produkt som sluter kretsloppet. Avfallet visar sig vara ett riktigt effektivt effektivt gödsel. Att det kan användas som gödsel är inget nytt i sig, men det nya är att det det är så effektivt. Rötresterna visar sig nämligen vara 50% effektivare än vanligt handelsgödsel. En annan fördel med att använda biomassa direkt från fälten i stället för avfall är att restprodukten innehåller mindre eller inga konstiga kemikalier som annars finns i vårat avloppsslam och är därmed synnerligen dugligt som gödsel. Det här låter ju väldigt bra. Var är haken? Det är lite svårt att säga, men en snabb utbyggnad av biogasproduktionen kan leda till liknande problem som etanolen har. När stora mängder biomassa ska fram är det viktigt att säkra att källorna och distributionskanalerna är vettiga så att inte produktionen kräver mer energi än vad den ger. Charlott Gissén som gjort studien om rötavfallet som gödsel varnar för för snabb utbyggnad. Hon ser risk för en backlash.

Det spretar alltså bland åsikterna om gasbranchens framtid. Själv har jag svårt att se problemen. Många av dom som problematiserar biogasen gör det utifrån tanken på att gasen skulle substituera (ersätta) dom fossila bränslena. Man bör ha klart för sig att vi troligtvis inte kommer att hitta ett alternativbränsle till det fossila på överskådlig framtid.  Vi kommer aldrig kunna producera så stora mängder bränsle som vi i dagsläget kan pumpa upp ur marken. Biogasen kommer säkert spela en viktig roll som bränsle. Men den kommer aldrig räcka till en fordonspark som den vi har i dag. Åker man till jobbet i egen bil i framtiden, så går det sannolikt på något annat. Vettigare förefaller det att gasen driver jordbruksmaskiner, varudistribution och kollektivtrafik. Satsningar på biogas bör med andra ord kombineras med infrastrukturförändringar för färre och effektivare transporter.

I samband med Earth hour dyker det tydligen alltid upp debattörer deklarerar att dom minsann tänker tända alla sina lampor under denna timman. Detta motiverar dom med att det bara är ett jippo som bara har en försumbar inverkan på den globala elförbrukningen och att “framtiden ligger i teknisk utveckling och energieffektiv teknik, inte att leva i mörker”. Tja, det ligger väll något i det. Men det är ju inte det Earth hour handlar om. Det är ju en manifestation. Det är för att visa att bryr oss om klimatförändringarna och att vi stödjer våra politiker att agera.

För egen del ska jag släcka ljuset. Jag brukar ta en promenad under Earth hour och titta på hur staden släcks ner. Det är kul att se hur krogar och Caféer tänder stearinljus medan staden slocknar.

Om det inte är fel på mätningarna så är det anmärkningsvärt då jag som sagt förväntade mig en ökning. Jag ser tre förklaringar till det här.

1. Modernare vitvaror. Kyl och frys som förbrukar el hela tiden är modernare och drar mindre än dom gamla från 1992.
2. Både min sambo och jag arbetar i år medan bara en av oss jobbade i januari förra året. Mao är vi hemma mindre.
3. Vi var på semester en vecka i januari.

Vi får väll se när nästa räkning kommer men så här långt ser det lovande ut.

Efter att ha sett den här filmen som radioprogrammet Matens pris spelat in kommer jag inte att skämmas längre. Jag kommer förmodligen inte att köpa paprika mer vintertid alls. Det här var värre än jag kunde föreställa mig.

Att odla paprika på vintern i Holland kräver ca 37 gånger den energin som paprikan ger. Odlingarna sker i växthus stora som 11 fotbollsplaner där paprikan växer i rader som är ca 300 meter långa. Växthusen värms upp till ca 21 grader med hjälp av fossil naturgas.

Som om detta inte var illa nog så får dom Holländska odlarna skattesubventioner på gasen vilket inte bara gör den här katastrofen lönsam. Det hindrar också effektivt Afrikanska producenter från att komma in på den Europeiska marknaden. Detta är synd för den paprikan skulle vara betydligt mindre energikrävande, även om transporten blir längre. Redan i Spanien är det tydligen möjligt att producera paprika vintertid med mindre än en tiondel av den Holländska produktionen. I reportaget framgår det att den största producenten subventioneras med hela 350 miljoner kr per år. Detta utöver den lägre energiskatt dom privilegieras med.

Radioreportaget om paprikaodling kan man lyssna på här.

Miljöutmaningen tycker att det är mycket roligare att den borgerliga majoriteten i Stockholm föreslagit en trädodlingspolicy. För varje bostad som byggs i Stockholm ska det planteras ett träd. Det innebär 15000 nya träd dom närmaste fyra åren!

Parken består av fem delar. Det är en återvinningscentral, Återbruket, Stadsmissionen, Returhuset och en återvinningsstation. Vanligt sorterat hushållsavfall lämnar man i återvinningsstationen, större grejer lämnar man på Återvinningscentralen. Från dom andra instanserna tar man med sig grejer hem. Stadsmissionen är en vanlig hederlig second hand shop. Det riktigt spännande finns i Återbruket.  Återbruket har “källsorterat” byggmaterial och kan vara en riktig guldgruva för den som har varsam renovering eller vill komma undan lite billigare. Dom har inte material som plank och reglar men kakel, beslag, till fönster, dörrar, element, vitvaror och mycket mer.

Kretsloppsparken

Besöket höjdpunkt var dock Returhuset som är café och butik. I cafét säljer dom hembakat fika på kravmärkta råvaror och butiken, som är mer en utställningshall, säljer dom växter och hantverk gjort på återvunnet material. Extremt inspirerande!

En fårpälsklädd cykel. Observera "fårhuvud" sadeln på styret.

En mycket lätt cykel.

Stolen är klädd i gamla kartor. Som kartfeteschist älskar jag den här!

Den här fåtöjen är gjor av cykelhjul. Däck och fäljar med cykelinspirerad klädsel. Läckert!

Alelyckans kretsloppspark kanske inte är det där semestermålet som hela familjen drömmer halva året för att besöka. Men det är ett kul och inspirerande utflyktsmål för den som bor i Göteborgsområdet. Återbruket och Returhuset gör att det blir en upplevelse att besöka återvinningsparken och man går därifrån och är sugen på att förvandla sin egen trädgård till vad grannarna skulle uppfatta som skrotupplag!

Näringslivet. Helt utan avfallshantering. Bilden är inlänkad från Wikipedia och är en redigerad bild från Nordisk familjebok

Ofta, när jag vill beskriva företagande och entreprenörskap, brukar jag halka in på likheterna med naturens näringsväv som ju är en komplex väv av näringskedjor. Arter ockuperar konkurrerar med varandra och ockuperar olika nischer på ett liknande sätt som entreprenörer kombinerar nya och existerande resurser till något nytt och bygger sin företagsidé kring detta. Jämförelsen upplever jag som gångbar på många plan. Inte bara tanken på olika nischer utan även med nivåer. I ett ekosystem finns en rad olika nivåer (näringskedjan): Producenter (växter, alger), flera nivåer av konsumenter (arter som äter växter och andra djur) och destruenter. Näringslivet som ekosystemet mår i regel mycket bra av att ha en rik mångfald. Resurshanteringen sägs bli effektivare i ett rikt ekosystem. Extremexemplet på detta är tropiska skogar och hav där nästan alla tillgängliga resurser finns i levande organismer. Sett ur detta perspektivet, tycker jag man kan förstå bakgrunden till våra miljöproblem. Vårat näringsliv har nämligen inte rik mångfald på alla nivåer. Vi har en extremt hög mångfald av producenter och konsumenter. Men mångfalden på destruktionssidan är verkligen inte rik. Detta beror i hög grad på att vi utnyttjar stora ändliga lagerresurser (olja, mineraler mm) som vi sedan kombinerar mycket avancerat så att det i många fall blir omöjligt att återanvända på ett vettigt sätt. Och att vi har stora lager att ta av gör förstås att det inte blir då lönsamt att samla in det vi redan plockat ut. Det är billigare och lättare att ta ut nytt. En lösning på detta problemet måste komma genom styrmedel från myndigheter. Det måste bli lönsamt att ta hand om det gamla. Samtidigt som jag har grubblat på det här pågår en diskussion om bristen på biogas till Stockholms gasbilar. I nuläget tvingas dom blanda ut biogasen med naturgas vilket gör att gasbränslet i Stockholm alls icke är så koldioxidneutralt som det borde. Orsaken till Stockholms svårigheter med gasen bottnar i oviljan att sortera sopor. Det är märkligt att detta ska vara motigt då det med lite förändringar i förutsättningarna kan skapa fler arbetstillfällen, rikare näringsliv och hållbarare samhälle. Det här ämnet tål att älta mer och det kommer jag troligen att göra på ett eller annat sätt.

Utmaning: Entreprenörer! Det finns ett jättestort område, nästan helt utan aktörer. Miljöutmaningen vill se stor mångfald i återvinningsbranchen! Och Politiker, ni måste göra det fördelaktigt att sorter och återvinna.

Fotograf: Fredrik Hjerling

Maria Wetterstrand har under hösten och våren gjort en föreläsningsturne på landets universitet om lösningar på klimatkrisen. Här är hela föreläsningen från högskolan i Dalarna.
Maria om lösningar på klimatkrisen
Miljöutmaningen gör hatten av för Marias metafor med Rubiks kub där varje drag representerar dom steg vi måste ta för att nå en hållbar livsstil. Precis vad Miljöutmaningen handlar om!