Miljöutmaningen

Jag jobbar mycket. Massor faktiskt. Det går nästan inte en vecka utan att jag adderar timmar i min tidbank på jobbet. Det är dels för att jag har möjlighet att ta ut dessa timmar till lite långhelger då och då. Det känns som en frihet att veta att jag kan vara ledig mellan jul och semester. I bland är det för att jag vill iväg en långhelg för att åka skidor eller liknande. Ofta bara för att ta igen mig lite extra.

I går tog jag en sådan dag. Jag började med att ta det riktigt lugnt på soffan men valde senare att åka in till stan för att köpa ett nytt bakhjul till min pendlingscykel. Cykeln används extremt mycket och jag har konstaterat att driftskostnaden på en bra pendlingscykel lätt hamnar på närmare 2000 kr om året. Bromsklossar, kedjor, kassetter, kransar till vevpartiet och diverse lager slits och kostar ganska mycket pengar. När jag började cykla efter flytt och vinter (brukar normalt cykla hela vintern men efter flytten är det mycket längre och jag har åkt buss fram till nu) knakade det så mycket i hela hojen att jag misstänkte att båda hjullagren var slut, inklusive hela drivlinan. Det skulle kosta närmare 5000 spänn att fixa varför jag började överväga att byta till en ny cykel. Efter lite research kom jag fram till att det skulle räcka med att byta bakhjulet.

Jag tog hjulet till en cykelaffär i stan. En reparatör tittade på mitt hjul och påpekade att det inte var något märkbart fel,  men att lagret glappade. Det kan jag ju fixa själv tänkte jag och åkte hem. Väl hemma rev jag isär bakhjulet, gjorde rent och fettade in lagret. Och vips (ca en timma), så hade jag ett felfritt hjul. Och slapp lägga 1000 - 1500 kronor på ett nytt bakhjul.

Självklart hade jag kunnat fixa det här även om jag jobbat. Men ibland behöver man lugna ner sig, samla sig, för att se att man kan lösa det själv. Jag hade helt enkelt inte orkat tänka ut att jag kunde fixa det själv. Underligt då jag ju vet hur man gör.

Nåväl, i slutändan lade jag ner en timmas arbete och sparade över tusen spänn. Det tycker jag är en helt ok förtjänst. Särskilt vid tanke på att det var skattade och klara pengar. Vad jag menar är att det nog är åtminstone en dags arbete för att få den tusenlappen i plånboken.

Jag är övertygad om att det finns en massa områden då vi väljer att ta hjälp för att fixa saker vi med lätthet skulle kunna göra själva. Det är dessutom extremt tillfredsställande att uträtta den här typen av insatser. Några områden jag snabbt kommer att tänka på är husreparationer, pendling och i viss mån trädgårdsarbete. Om man har möjlighet att minska sin arbetstid för att i stället renovera /bygga själv så lär man sig massor samtidigt som det kostar mindre. Att cykla till jobbet gör att du slipper äga bil och förmodligen behöver du heller inte lägga pengar och tid på att gå på gym. Trädgårdsarbet kanske är mindre “lönsamt” men destu mer tillfredsställande och egenodlat smakar ändå bättre…

Ivan, som skriver i bloggen cykelidag har gästbloggat i köpstoppsbloggen. Han skriver mycket tänkvärt om vad vi väljer att lägga tid på och att tid är en synnerligen begränsad resurs för oss. Bland annat konstaterar han att man kan köpa en bra cykel för ca 30 timmars arbete medan det krävs 1500 timmar för att köpa en bil. Om jag väljer att köra bil till jobbet i stället för att cykla sparar jag mellan 1-2 timmar om dagen (det beror på vindförhållanden men även trängsel). Cyklar jag slipper jag träna på gym och därmed kan jag räkna av ca 3 timmar per vecka. Det kan alltså bli 2- 7 timmars tidsvinst i veckan om jag kör bil i stället för cykel. Låt oss säga 5 timmar i medel. Då innebär det ca 294 veckor innan jag sparat in merarbetet för bilen. Det är över 6 år. Och under den tiden har bilen kostat i bränsle, försäkring och underhåll. Bättre är då kanske att ta cykeln och jobba sju timmars dagar i stället. Vem vet, kanske kan det räcka med 6 timmar om man räknar in drift och underhållskostnaderna på bilen?

Då var det dags för  Earth hour 2010. 20.30 och en timma framåt kommer över en miljard personer att släcka ljuset i en gemensam manifestation för att visa våran oro för klimatförändringarna och skicka en tydlig signal till våra beslutsfattare att dom måste våga agera i klimatfrågan och att dom kommer att ha vårat stöd.

I samband med Earth hour dyker det tydligen alltid upp debattörer deklarerar att dom minsann tänker tända alla sina lampor under denna timman. Detta motiverar dom med att det bara är ett jippo som bara har en försumbar inverkan på den globala elförbrukningen och att “framtiden ligger i teknisk utveckling och energieffektiv teknik, inte att leva i mörker”. Tja, det ligger väll något i det. Men det är ju inte det Earth hour handlar om. Det är ju en manifestation. Det är för att visa att bryr oss om klimatförändringarna och att vi stödjer våra politiker att agera.

För egen del ska jag släcka ljuset. Jag brukar ta en promenad under Earth hour och titta på hur staden släcks ner. Det är kul att se hur krogar och Caféer tänder stearinljus medan staden slocknar.

Det finns en norm som säger att för det måste byggas en parkeringsplats per lägenhet i Stockholm. Det finns också ett liknande direktiv för Göteborg och förmodligen får många Svenska städer.

Miljöutmaningen tycker att det är mycket roligare att den borgerliga majoriteten i Stockholm föreslagit en trädodlingspolicy. För varje bostad som byggs i Stockholm ska det planteras ett träd. Det innebär 15000 nya träd dom närmaste fyra åren!

Näringslivet. Helt utan avfallshantering. Bilden är inlänkad från Wikipedia och är en redigerad bild från Nordisk familjebok

Ofta, när jag vill beskriva företagande och entreprenörskap, brukar jag halka in på likheterna med naturens näringsväv som ju är en komplex väv av näringskedjor. Arter ockuperar konkurrerar med varandra och ockuperar olika nischer på ett liknande sätt som entreprenörer kombinerar nya och existerande resurser till något nytt och bygger sin företagsidé kring detta. Jämförelsen upplever jag som gångbar på många plan. Inte bara tanken på olika nischer utan även med nivåer. I ett ekosystem finns en rad olika nivåer (näringskedjan): Producenter (växter, alger), flera nivåer av konsumenter (arter som äter växter och andra djur) och destruenter. Näringslivet som ekosystemet mår i regel mycket bra av att ha en rik mångfald. Resurshanteringen sägs bli effektivare i ett rikt ekosystem. Extremexemplet på detta är tropiska skogar och hav där nästan alla tillgängliga resurser finns i levande organismer. Sett ur detta perspektivet, tycker jag man kan förstå bakgrunden till våra miljöproblem. Vårat näringsliv har nämligen inte rik mångfald på alla nivåer. Vi har en extremt hög mångfald av producenter och konsumenter. Men mångfalden på destruktionssidan är verkligen inte rik. Detta beror i hög grad på att vi utnyttjar stora ändliga lagerresurser (olja, mineraler mm) som vi sedan kombinerar mycket avancerat så att det i många fall blir omöjligt att återanvända på ett vettigt sätt. Och att vi har stora lager att ta av gör förstås att det inte blir då lönsamt att samla in det vi redan plockat ut. Det är billigare och lättare att ta ut nytt. En lösning på detta problemet måste komma genom styrmedel från myndigheter. Det måste bli lönsamt att ta hand om det gamla. Samtidigt som jag har grubblat på det här pågår en diskussion om bristen på biogas till Stockholms gasbilar. I nuläget tvingas dom blanda ut biogasen med naturgas vilket gör att gasbränslet i Stockholm alls icke är så koldioxidneutralt som det borde. Orsaken till Stockholms svårigheter med gasen bottnar i oviljan att sortera sopor. Det är märkligt att detta ska vara motigt då det med lite förändringar i förutsättningarna kan skapa fler arbetstillfällen, rikare näringsliv och hållbarare samhälle. Det här ämnet tål att älta mer och det kommer jag troligen att göra på ett eller annat sätt.

Utmaning: Entreprenörer! Det finns ett jättestort område, nästan helt utan aktörer. Miljöutmaningen vill se stor mångfald i återvinningsbranchen! Och Politiker, ni måste göra det fördelaktigt att sorter och återvinna.

På årets sista dag gjorde jag en kraftansträgning för att byta ut dom glödlampor vi fick på köpet när vi köpte vårat hus.

Det är inte utan häpnad som jag konstaterar att husets förra ägare inte haft en enda lågenergilampa i bruk. Efter att den här bilden togs lyckades jag identifiera och byta ut en 100 Watts lampa som satt utanför huset till en 9 Watts dito. Det märkligaste med detta är att det ju finns så enormt mycket pengar att spara på det här. Enorm och enormt, men det är ändå en avsevärd effektivisering som man faktiskt kan räkna hem. Förmodligen inom ett år.

Nu har jag genomfört två “avlusningsrace” på ett år och kan ge några små självklara råd till den som vill sänka sina elräkningar.

Det första är att vara lite omsorgsfull med utbytandet. Att köpa massor av lågisar kostar ganska mycket pengar. Vill man inte köpa fler än nödvändigt så rekommenderar jag att man noggrant inventerar behovet och att man inte bara tar hänsyn till hur många lampor som ska bytas utan också betänker sockel och formen på lampan. Olika lampor har olika utrymme och ska man lyckas bra med sina byten är det bra att se över marknaden och utbudet därpå. Väljer man att byta lampor stegvis måste naturligtvis lampor som används mycket prioriteras. Lampor som bara används korta stunder gör ju marginell skillnad eftersom deras energiförbrukning totalt sett är låg även om det råkar vara en kraftig glödlampa. Detta kan man ju faktiskt också utnyttja till vissa specifika lösningar. Vi har en badrumslampa som bara rymmer 5 Watts lågenergilampor. Min sambo tycker inte detta ljus är tillräckligt som belysning när hon ska sminka sig. Till dessa tillfällen fungerar det utmärkt att förstärka med en lite kraftigare spotbelysning som bara andvänds just när det behövs lite mer.

Som avslutning tänkte jag påminna om att gamla glödlampor sopsorteras som farligt avfall. En annan lösning är att använda dom som dekoration… Glödlampan har ju under många år varit en symbol för att få en god idé. Det är iof oklart om den kommer att fortsätta ha det symbolvärdet men jag tycke vi kom på en ganksa bra användning av våra gamla lampor. Självklart är det en lågenergilampa som står för ljuset…

Dom flesta medier ägnar mellandagarna åt att se tillbaka på det år som gått. I år på det gångna decenniet. Miljöutmaningen har inte det långa perspektivet. Vi får nöja oss med att se tillbaka på året som gått. Först ut tänkte jag kommentera mina nyårslöften. Löftena var ju att handla mera lokalt och miljömärkta, ekologiska kläder. För att börja med det verkliga missen i mina två löften, dom miljömärkta, ekologiska kläderna så kan jag konstatera att jag under året kommit till andra insikter. På Ekologisk stadsdel Majornas vandringscafér lärde jag mig en del, självklara saker som faktiskt ifrågasätter poängen med dom miljömäkta kläderna. Det här betyder inte att det inte är en fördel med ekologiska kläder. Det är alltid att föredra framför motsvarande vanligt plagg. Men det som verkligen är viktigt för en hållbar livsstil är att vi verkligen använder våra kläder (och prylar) tills dom är förbrukade. Ekologiska kläder i all ära men det är fortfarande ett slöseri med jordens resurser att inte använda våra tillgångar fullt ut. Kanske som en följd av detta, kanske för att min garderob är tämligen full har det inte köpts så mycket kläder under året. Och än mindre ekologiska…

Nåväl, det första nyårslöftet då? Att handla lokalproducerat? Ja, även här tror jag mig ha bommat mitt löfte. Jag väljer alltid lokalprocuserat när det går och är ekonomiskt försvarbart. Men jag har verkligen inte ansträngt mig för att med heder kunna säga att jag infriat mitt nyårslöfte. Några lokalproducerade pärlor som jag har lagt pengar på listar jag här:

• Wästgötarna - Mjöl, gryn och flingor , Jag har köpt dinkel från Wästgötarna.
• Berglund och Walldén - 100% lokalproducerat i stora Saluhallen i Göteborg. Här kan man köpa god lokalproducerad marmelad, sylt och bröd. Vi lobbade för att dom även bör sälja mjöl från Wästgötarna.

• Princessbädden - Kvalitetssängar som tillverkas 300 meter från vårat hem i Jonsered till överkomliga priser. Vi blev tvungna att köpa nya sängar för den gamla var för stor att få upp till sovrummet på övervåningen. Två lokalproducerade 90 sängar från Princessbädden räddade oss. Detta var förmodligen den kortaste leveransen dom gjord då det bara var några hundra meter från fabriken.

Som jag redan skrivit är det oklart om något i den här listan kommer för att jag kännt mig manad av mitt nyårslöfte. Vad jag kan säga är att det nog kommer att bli mer av det lokalproducerade. Jag har ju hittat till Berglund och Walldén och jag har också hittat siten Lokalproducerat i Väst där man kan göra sök efter dom produkter vi behöver. Min nästa utmaning är att hitta dom lokalproducenter jag kan nå med cykel.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att mina nyårslöften infriats ganska dåligt. Men det är ändå inte ett förspillt år då jag kommit till viktiga insikter och har lysande förutsättningar för krafttag under det nya året. Mitt nya, lantliga läge, motiverar till hållbar livsstil!

Det börjar hetta till i Köpenhamn. Eller det kanske det inte är riktigt sant. Det borde hetta till. Men dom verkar mest tjafsa. Som vi redan vet finns det verktyg för att lösa klimatkrisen och det handlar bara om att vilja. Men vill dom inte lösa det då? Att dom bara står och stampar antyder ju att dom inte vill. Men så enkelt är det inte. Dom är politiker. Dom köpslår med andra politiker och förväntas komma hem med ett avtal som deras väljarbas ska uppskatta. Vissa lösningar är inte lätta att få till i en demokrati. För att lösa klimatkrisen behövs det ta tuffa beslut som kommer att inskränka vår handlingsfrihet. Ingen vill ju få det sämre. Men det råder ju inga tvivel om att det behövs politiska lösningar till den här krisen. Hur ska det här gå ihop då? Lösningen är inte helt politisk. Vi måste alla bidra. När du, jag och alla andra aggerar, reagerar, finns stöd för politiska lösningar. Dom (politikerna) kommer inte att fixa det. Vi måste göra det tillsammans. Visa att vi vill ha ett riktigt bra bindande avtal med tydliga mätbara mål genom att skriva på hos Avaaz.org för en riktig deal! Du kan också föra en jädrans massa oväsen på bloggar, kommentera artiklar i webtidningar, på Facebook och twitter. Gör det nu! Det är tre dagar kvar på mötet. Det är inte försent än.

Cykel i dag skriver om Lean living och downshifting. Jag tycker det är en spännande jämförelse mellan management strategier och nödvändiga åtgärder för hållbar livsstil Det är ju faktiskt så att ett framgångsrikt företagande förutsätter att man hushållar hållbart med sina tillgångar. Annars är man snart utan.

Själv kom jag att tänka på Japanen Genichi Taguchi som definierade kvalitet som

“samhällets totala förluster orsakade av produkten efter dess leverans”.

Enkelt utrykt så är något av dålig kvalitet om det orsakar stora kostnader för samhället. Vidgar vi Taguchis definition till att se till förlusterna för hela livscykeln så har vi vävt in miljöaspekten fullt ut i kvalitetsbegreppet.  Det tycker jag är relevant.

Jag börjar med att erkänna att jag inte är någon flitig gäst på stans bibliotek. Tidigare har jag mest vänt mig till bibliotek när jag behövt fördjupa mig i något specifikt ämne. Oftast i samband med studier. Och när jag var yngre, för att låna blandad skönliteratur. En anledning till att jag aktat mig för biblioteken har varit att jag lånat för mycket och tenderar att glömma att lämna igen böckerna i tid. Efter studieåren har besöken blivigt färre och färre. Så där, då var det bekänt och färdigt.

Jag bestämde mig för att ta pulsen på biblioteket. Min förutfattade mening har varit att där förvisso finns massor av böcker i dom flästa ämnen man kan tänka sig. Men hur nyutgivna böcker kan jag hitta där och om jag vill åt en bestämd titel, hittar jag då den? Mitt första test lät vänta på sig då jag av någon märklig anledning trodde att jag skulle behöva ta mig till biblioteket för att kolla. Och från mitt hem till biblioteket vid Chapmanstorg är det ju flera hundra meter… Nu är det tydligen så att biblioteken är betydligt mera med än vad jag är så naturligtvis kan man söka i deras utbud via nätet. Mitt första test blev David Jonstads Vår beskärda del, en lösning på klimatkrisen som släppts på Ordfront förlag i Augusti i år. Till min stora häpnad fanns boken på inte mindre än sex bibliotek i Göteborg och även på biblioteket i Partille (dit jag är på väg att flytta). Med andra ord fick biblioteket väl godtjänt på mitt första test.

Nu har vi ju frågan om vad som gör biblioteket till miljöutmanarens val. Böcker köper man, släpar hem eller får dom hemskickade. Vissa läser man och sedan förvarar man dom i en hel evighet. Är dom riktigt bra lånar man ut dom till vänner eller rent av ger bort dom. Ett fåtal läser man igen. Vad som börjar bli väldigt klart för miljöutmanaren är att det är viktigt att vi faktiskt utnyttjar det vi köper fullt ut. Böcker tendara att bara ta stor platts. Det är med andra ord suveränt att dela med flera och dessutom slippa både köpa böckerna och långtidsförvara dom. Nu har jag köpt just Vår beskärda del och har precis börjat läsa den. Men framöver ska jag göra det till en vana att alltid kolla på biblioteket först.

Biblioteket i Partille

Bibliotek i Göteborg

Ett argument för stadsodlingar är att det ökar kunskaperna om vilka säsongens grönsaker faktiskt är och hur vi ska ta hand om våra livsmedel. Ska jag vara uppriktig har jag en ganska dålig kunskap om vilka livsmedel som tillhör säsongen. Och jag tror att en ökad kunskap om hur man bäst förvarar sina livsmedel kan resultera i mindre slöseri.