Miljöutmaningen

Jag jobbar mycket. Massor faktiskt. Det går nästan inte en vecka utan att jag adderar timmar i min tidbank på jobbet. Det är dels för att jag har möjlighet att ta ut dessa timmar till lite långhelger då och då. Det känns som en frihet att veta att jag kan vara ledig mellan jul och semester. I bland är det för att jag vill iväg en långhelg för att åka skidor eller liknande. Ofta bara för att ta igen mig lite extra.

I går tog jag en sådan dag. Jag började med att ta det riktigt lugnt på soffan men valde senare att åka in till stan för att köpa ett nytt bakhjul till min pendlingscykel. Cykeln används extremt mycket och jag har konstaterat att driftskostnaden på en bra pendlingscykel lätt hamnar på närmare 2000 kr om året. Bromsklossar, kedjor, kassetter, kransar till vevpartiet och diverse lager slits och kostar ganska mycket pengar. När jag började cykla efter flytt och vinter (brukar normalt cykla hela vintern men efter flytten är det mycket längre och jag har åkt buss fram till nu) knakade det så mycket i hela hojen att jag misstänkte att båda hjullagren var slut, inklusive hela drivlinan. Det skulle kosta närmare 5000 spänn att fixa varför jag började överväga att byta till en ny cykel. Efter lite research kom jag fram till att det skulle räcka med att byta bakhjulet.

Jag tog hjulet till en cykelaffär i stan. En reparatör tittade på mitt hjul och påpekade att det inte var något märkbart fel,  men att lagret glappade. Det kan jag ju fixa själv tänkte jag och åkte hem. Väl hemma rev jag isär bakhjulet, gjorde rent och fettade in lagret. Och vips (ca en timma), så hade jag ett felfritt hjul. Och slapp lägga 1000 - 1500 kronor på ett nytt bakhjul.

Självklart hade jag kunnat fixa det här även om jag jobbat. Men ibland behöver man lugna ner sig, samla sig, för att se att man kan lösa det själv. Jag hade helt enkelt inte orkat tänka ut att jag kunde fixa det själv. Underligt då jag ju vet hur man gör.

Nåväl, i slutändan lade jag ner en timmas arbete och sparade över tusen spänn. Det tycker jag är en helt ok förtjänst. Särskilt vid tanke på att det var skattade och klara pengar. Vad jag menar är att det nog är åtminstone en dags arbete för att få den tusenlappen i plånboken.

Jag är övertygad om att det finns en massa områden då vi väljer att ta hjälp för att fixa saker vi med lätthet skulle kunna göra själva. Det är dessutom extremt tillfredsställande att uträtta den här typen av insatser. Några områden jag snabbt kommer att tänka på är husreparationer, pendling och i viss mån trädgårdsarbete. Om man har möjlighet att minska sin arbetstid för att i stället renovera /bygga själv så lär man sig massor samtidigt som det kostar mindre. Att cykla till jobbet gör att du slipper äga bil och förmodligen behöver du heller inte lägga pengar och tid på att gå på gym. Trädgårdsarbet kanske är mindre “lönsamt” men destu mer tillfredsställande och egenodlat smakar ändå bättre…

Ivan, som skriver i bloggen cykelidag har gästbloggat i köpstoppsbloggen. Han skriver mycket tänkvärt om vad vi väljer att lägga tid på och att tid är en synnerligen begränsad resurs för oss. Bland annat konstaterar han att man kan köpa en bra cykel för ca 30 timmars arbete medan det krävs 1500 timmar för att köpa en bil. Om jag väljer att köra bil till jobbet i stället för att cykla sparar jag mellan 1-2 timmar om dagen (det beror på vindförhållanden men även trängsel). Cyklar jag slipper jag träna på gym och därmed kan jag räkna av ca 3 timmar per vecka. Det kan alltså bli 2- 7 timmars tidsvinst i veckan om jag kör bil i stället för cykel. Låt oss säga 5 timmar i medel. Då innebär det ca 294 veckor innan jag sparat in merarbetet för bilen. Det är över 6 år. Och under den tiden har bilen kostat i bränsle, försäkring och underhåll. Bättre är då kanske att ta cykeln och jobba sju timmars dagar i stället. Vem vet, kanske kan det räcka med 6 timmar om man räknar in drift och underhållskostnaderna på bilen?

Disneyland, Astrid Lindgrens värld, High Chaparal och Alelyckans kretsloppspark. Det kan ju låta som kretsloppsparken är en udda fågel. Och det kanske den är. Vi har varit i Alelyckan, mellan Gamlestan och Hjällbo, och tagit pulsen på kretsloppsparken.

Parken består av fem delar. Det är en återvinningscentral, Återbruket, Stadsmissionen, Returhuset och en återvinningsstation. Vanligt sorterat hushållsavfall lämnar man i återvinningsstationen, större grejer lämnar man på Återvinningscentralen. Från dom andra instanserna tar man med sig grejer hem. Stadsmissionen är en vanlig hederlig second hand shop. Det riktigt spännande finns i Återbruket.  Återbruket har “källsorterat” byggmaterial och kan vara en riktig guldgruva för den som har varsam renovering eller vill komma undan lite billigare. Dom har inte material som plank och reglar men kakel, beslag, till fönster, dörrar, element, vitvaror och mycket mer.

Kretsloppsparken

Besöket höjdpunkt var dock Returhuset som är café och butik. I cafét säljer dom hembakat fika på kravmärkta råvaror och butiken, som är mer en utställningshall, säljer dom växter och hantverk gjort på återvunnet material. Extremt inspirerande!

En fårpälsklädd cykel. Observera "fårhuvud" sadeln på styret.

En mycket lätt cykel.

Stolen är klädd i gamla kartor. Som kartfeteschist älskar jag den här!

Den här fåtöjen är gjor av cykelhjul. Däck och fäljar med cykelinspirerad klädsel. Läckert!

Alelyckans kretsloppspark kanske inte är det där semestermålet som hela familjen drömmer halva året för att besöka. Men det är ett kul och inspirerande utflyktsmål för den som bor i Göteborgsområdet. Återbruket och Returhuset gör att det blir en upplevelse att besöka återvinningsparken och man går därifrån och är sugen på att förvandla sin egen trädgård till vad grannarna skulle uppfatta som skrotupplag!

Miljöutmaningen verkar ha gått i väggen. Förmodligen handlar det om att det händer lite för mycket runt omkring just nu. Den senaste månaden har det rått total blogg torka.
Som tur är har inte alla gått i väggen.

Fotograf: Fredrik Hjerling

Maria Wetterstrand har under hösten och våren gjort en föreläsningsturne på landets universitet om lösningar på klimatkrisen. Här är hela föreläsningen från högskolan i Dalarna.
Maria om lösningar på klimatkrisen
Miljöutmaningen gör hatten av för Marias metafor med Rubiks kub där varje drag representerar dom steg vi måste ta för att nå en hållbar livsstil. Precis vad Miljöutmaningen handlar om!

Som “nordbo” tenderar jag att vara lite återhållsam med färger. Senan några år har jag börjat ana att mina färgval nog är lite fega och att det kan vara effektfullt och snyggt med starka färger. En person som inte har dom spärrarna är Lisa. Hon driver Smällkaramell. Det är en fin liten verksamhet som bygger på att Lisa köper in gamla fina men slitna möbler och klär om dom efter egen design eller efter kundens önskemål i fantastiska tyger som hon också är återförsäljare av. Vi besökte Smällkaramell, som ligger i en liten lokal i Jonsereds fabriker och pratade med Lisa om ekodesign och Jonsered. Ekodesign är ett område som jag oftast tycker är lite besvärligt. Det berättigar och uppmuntrar till konsumtion på ett sätt som jag (Morgan) tycker är lite tveksamt. Det är naturligtvis bra att välja miljövänligare alternativ när man står i valet och kvalet att köpa något. Men när det gäller produkter där produktionen och/eller resthanteringen står för miljöbelastningen (ej användandet av produkten) så är det faktiskt viktigare att vi använder varan tills den är utsliten. Reduce, reuse and recycle är det som gäller. Lisa ger gamla möbler nytt liv. Dom gamla möblerna blir inte bara i “skick som nya”, dom får också ett modernt och fräscht  utseende utan att tappa sin gamla charm.

Lisa påpekar att även hennes verksamhet har en miljöpåverkan då all textilhantering har ganska stor miljöpåverkan och att det blir en del transporter av möblerna. Hon måste ju åka runt och leta lämpliga möbler för renovering och sedan ska dom ju också levereras till kund. För att kompensera detta låter hon 100 kr per möbel gå till naturskyddsföreningen och en del av vinsten låter hon också gå till miljöarbete. Verksamheten lämnar henne med en hel del spillbitar som är för små att använda till möbler. Dessa spillbitar blir till hund/katt bäddar och kuddar. På så vis lyckas hon med att nästan inte ha något tygspill att tala om. Allt används.

Vi pratade lite om Jonsered och Lisa berättar att hon har en idé om att samhället skulle kunna bli ett färgglatt och roligt ekocentrum. Jag har inte citerat ordagrant då jag skriver fritt från minnet men när man ser hennes möbler så är det en helt annan del av universum än den vanliga bilden av “miljö vänner” i naturfärgat linne och fjällräven kånken på ryggen. Just på den punkten träffar Smällkaramell helt rätt. Kundkretsen som tycker att “miljöargumentet” är avgörande för köpet är klart begränsad. Miljöentreprenören behöver hitta fler säljargument och Lisa, som kallar sig själv för färgmissbrukare, gör det med sin unika design.

Som miljöekonom har hon full koll på detta och beskriver själv sin kund med orden:

Äger man en Smällkaramell visar det att man bryr sig om sin miljö och sina medmänniskor då Smällkaramell gärna köper möbler från hjälporganisationer, återanvänder dem genom re-design och skänker också en slant till Världsnaturfonden WWF. Återvinning kan även vara en lyxvara. Man behöver inte vara tråkig för att man bryr sig.

Hur är det med kunderna då? Jo tack! Allt blir sålt!

Miljöutmaningen knallar hem genom ett fruset Jonsered och funderar på var man kan finna plats för en  Smällkaramell Kanapé…

När spotpriset på el går i höjden, då passar Dagens Industri på att tipsa om hur man kan spara några kronor. Det är naturligtvis inget att förundras över, men lite trist att det är just när elen börjar bli riktigt dyr som dom kommer med dessa tips. Oavsett vilket känns det skönt att vi redan förberett oss på högre elpriser genom att byta ut dom glödlampor som förra husägaren lämnat. DIs tips är ju inget annat än gammal skåpmat för Miljöutmanaren.

Att DI nu passar på att publicera “Miljötips” när det finns mer pengar att spara är egentligen  något man bör ta till sig som miljöbloggare och kommunikatör. För många “icke-frälsta” behövs det oftast något mer för att motivera till handling. Ekonomiska fördelar är en stark sådan uppmuntran. Och kanske är det just priset som kommer att strypa användingen av oljebaserade bränslen så småningom. Förmodligen kommer oljepriset att rusa när oljeproducenterna inte längre kan matcha efterfrågan. Den punkten kommer snabbt närmare nu.

Om du nu tillhör skaran av personer som först nu börjar fundera över hur man kan minska energipåverkan så vill jag bara påpeka att det inte kommer att göra någon skillnad på din elräkning bara för att du inte kör torktumlaren just dom timmar Nordpools spotpris är skyhögt. Priset du får betala när du har rörligt elpris är ett medelvärde för månaden förbrukningen ägt rum. Mao kommer ingen enskild kWh att debiteras skyhögt men månadens samlade förbrukning kommer att ha ett klart högre pris än normalt. Mao är det sparsamhet hela månaden som lönar sig.

Å andra sidan så är det efterfrågan som sätter priset så om man avstår från att torktumla just dom värsta stunderna så är det ändå en god insats för att hålla nere priserna. Men det kräver att måååånga hushåll är sparsamma…

På årets sista dag gjorde jag en kraftansträgning för att byta ut dom glödlampor vi fick på köpet när vi köpte vårat hus.

Det är inte utan häpnad som jag konstaterar att husets förra ägare inte haft en enda lågenergilampa i bruk. Efter att den här bilden togs lyckades jag identifiera och byta ut en 100 Watts lampa som satt utanför huset till en 9 Watts dito. Det märkligaste med detta är att det ju finns så enormt mycket pengar att spara på det här. Enorm och enormt, men det är ändå en avsevärd effektivisering som man faktiskt kan räkna hem. Förmodligen inom ett år.

Nu har jag genomfört två “avlusningsrace” på ett år och kan ge några små självklara råd till den som vill sänka sina elräkningar.

Det första är att vara lite omsorgsfull med utbytandet. Att köpa massor av lågisar kostar ganska mycket pengar. Vill man inte köpa fler än nödvändigt så rekommenderar jag att man noggrant inventerar behovet och att man inte bara tar hänsyn till hur många lampor som ska bytas utan också betänker sockel och formen på lampan. Olika lampor har olika utrymme och ska man lyckas bra med sina byten är det bra att se över marknaden och utbudet därpå. Väljer man att byta lampor stegvis måste naturligtvis lampor som används mycket prioriteras. Lampor som bara används korta stunder gör ju marginell skillnad eftersom deras energiförbrukning totalt sett är låg även om det råkar vara en kraftig glödlampa. Detta kan man ju faktiskt också utnyttja till vissa specifika lösningar. Vi har en badrumslampa som bara rymmer 5 Watts lågenergilampor. Min sambo tycker inte detta ljus är tillräckligt som belysning när hon ska sminka sig. Till dessa tillfällen fungerar det utmärkt att förstärka med en lite kraftigare spotbelysning som bara andvänds just när det behövs lite mer.

Som avslutning tänkte jag påminna om att gamla glödlampor sopsorteras som farligt avfall. En annan lösning är att använda dom som dekoration… Glödlampan har ju under många år varit en symbol för att få en god idé. Det är iof oklart om den kommer att fortsätta ha det symbolvärdet men jag tycke vi kom på en ganksa bra användning av våra gamla lampor. Självklart är det en lågenergilampa som står för ljuset…

Annandag Jul med riktigt mycket blötsnö utanför dörren kände jag mig huslig. Före frukost laddade jag det som förhoppningsvis ska bli min första surdeg. Därefter hade sambon brottom in till stan och en talrik med fil och cornflakes blev kvar på köksbordet.

Inspirerat av min bloggvän Ivan kände jag att detta är för fina “råvaror” för att förspillas. Jag tillsatte mer fil, jäst, salt, honung och dinkelmjöl och gjorde ett fint bröd. Jag har döpt skapelsen till Caisas frukostbröd.

I dag kan man läsa om klimatsmart julbord i Svenska Dagbladet. Jag tycker att det är utmärkt att dom lägger fokus på hur frosseriet kan “miljöanpassas”. Och vissa av deras punkter är mycket relevanta. Äta mindre kött, ingen ål, mer sill än lax och kemikalier i julmaten är bra aspekter. Men artikeln lämnar lite att önska.

Artikeln lämnar lite att önska. Rubriken “Hur ska jag äta klimatsmart” antyder att det ska följa tips om hur man kan påverka sin klimatpåverkan genom sina matval. Och visst, vi får några sådan tips. Men större delen av artikeln handlar om andra miljötips. Det är synd att dom använder ett oklart begrepp som klimatsmart så slappt. Begreppet är inte klockrent från början men man förstår ju ändå ungefär vad som åsyftas. Men att blanda in ålen, nitrit i skinkan och socker i julmaten kan ju vara rent förvirrande om man inte är påläst.

Julbord brukar förknippas med överflöd. Massor av allt. Mer av det mesta. Miljöutmaningens främsta råd för ett “klimatsmart” julbord är att ni försöker minimera svinnet. Försök att inte behöva slänga något! Det är korkat att förbruka massor av resurser och orsaka mängder av emissioner för att bara slänga det sedan.

Det börjar hetta till i Köpenhamn. Eller det kanske det inte är riktigt sant. Det borde hetta till. Men dom verkar mest tjafsa. Som vi redan vet finns det verktyg för att lösa klimatkrisen och det handlar bara om att vilja. Men vill dom inte lösa det då? Att dom bara står och stampar antyder ju att dom inte vill. Men så enkelt är det inte. Dom är politiker. Dom köpslår med andra politiker och förväntas komma hem med ett avtal som deras väljarbas ska uppskatta. Vissa lösningar är inte lätta att få till i en demokrati. För att lösa klimatkrisen behövs det ta tuffa beslut som kommer att inskränka vår handlingsfrihet. Ingen vill ju få det sämre. Men det råder ju inga tvivel om att det behövs politiska lösningar till den här krisen. Hur ska det här gå ihop då? Lösningen är inte helt politisk. Vi måste alla bidra. När du, jag och alla andra aggerar, reagerar, finns stöd för politiska lösningar. Dom (politikerna) kommer inte att fixa det. Vi måste göra det tillsammans. Visa att vi vill ha ett riktigt bra bindande avtal med tydliga mätbara mål genom att skriva på hos Avaaz.org för en riktig deal! Du kan också föra en jädrans massa oväsen på bloggar, kommentera artiklar i webtidningar, på Facebook och twitter. Gör det nu! Det är tre dagar kvar på mötet. Det är inte försent än.

I veckan som gick var Patagonias grundar Yvon Chouinard i Borås och föreläste. Jag hade gärna varit där. Yvon har varit en av mina hjältar under närmare 20 år. Till att börja med inspirerade han som klättrare och hans produkter hade något specielt. Sedan har det blivigt som Entreprenör jag inspirerats. Patagonia har varit ett föredöme när det gäller att ta ansvar för sina produkters miljöpåverkan under mycket lång tid och dom var bland dom första att gå över till ekologisk bomull. Yvon, som aldrig såg sig som entreprenör upptäckte att efter ha följt sunt förnuft under 50 år som entreprenör så fanns det en röd tråd. Eller två. Viljan att göra bättre produkter och att skydda naturen. Hans första produkt var smidda bultar för klättring. Dom som fanns på marknaden var importerade från Europa (till USA) och gjorda i mycket hårt stål och var engångs. Han gjorde egna som var mjukare, skadade klippan mindre och gick att återanvända. Mot slutet av sextiotalet började många klätterleder bli förstörda av alla bultar och det började bli ohållbart. Yvon konstruerade kilar som inte förstör sprickorna i berget och som möjligjorde bestigningar i “renare stil”. Därifrån via ekologisk bomull till att avsätta en procent av företagets omsättning till miljöprojekt började den röda (gröna) tråden bli allt tydligare. Om detta kan man läsa i hans mycket inspirerande bok Let my people go surfing: The education of a reluctant businessman. Den är mycket inspirerande och rekommenderas varmt. Jag har den om någon vill låna!