Miljöutmaningen

Näringslivet. Helt utan avfallshantering. Bilden är inlänkad från Wikipedia och är en redigerad bild från Nordisk familjebok

Ofta, när jag vill beskriva företagande och entreprenörskap, brukar jag halka in på likheterna med naturens näringsväv som ju är en komplex väv av näringskedjor. Arter ockuperar konkurrerar med varandra och ockuperar olika nischer på ett liknande sätt som entreprenörer kombinerar nya och existerande resurser till något nytt och bygger sin företagsidé kring detta. Jämförelsen upplever jag som gångbar på många plan. Inte bara tanken på olika nischer utan även med nivåer. I ett ekosystem finns en rad olika nivåer (näringskedjan): Producenter (växter, alger), flera nivåer av konsumenter (arter som äter växter och andra djur) och destruenter. Näringslivet som ekosystemet mår i regel mycket bra av att ha en rik mångfald. Resurshanteringen sägs bli effektivare i ett rikt ekosystem. Extremexemplet på detta är tropiska skogar och hav där nästan alla tillgängliga resurser finns i levande organismer. Sett ur detta perspektivet, tycker jag man kan förstå bakgrunden till våra miljöproblem. Vårat näringsliv har nämligen inte rik mångfald på alla nivåer. Vi har en extremt hög mångfald av producenter och konsumenter. Men mångfalden på destruktionssidan är verkligen inte rik. Detta beror i hög grad på att vi utnyttjar stora ändliga lagerresurser (olja, mineraler mm) som vi sedan kombinerar mycket avancerat så att det i många fall blir omöjligt att återanvända på ett vettigt sätt. Och att vi har stora lager att ta av gör förstås att det inte blir då lönsamt att samla in det vi redan plockat ut. Det är billigare och lättare att ta ut nytt. En lösning på detta problemet måste komma genom styrmedel från myndigheter. Det måste bli lönsamt att ta hand om det gamla. Samtidigt som jag har grubblat på det här pågår en diskussion om bristen på biogas till Stockholms gasbilar. I nuläget tvingas dom blanda ut biogasen med naturgas vilket gör att gasbränslet i Stockholm alls icke är så koldioxidneutralt som det borde. Orsaken till Stockholms svårigheter med gasen bottnar i oviljan att sortera sopor. Det är märkligt att detta ska vara motigt då det med lite förändringar i förutsättningarna kan skapa fler arbetstillfällen, rikare näringsliv och hållbarare samhälle. Det här ämnet tål att älta mer och det kommer jag troligen att göra på ett eller annat sätt.

Utmaning: Entreprenörer! Det finns ett jättestort område, nästan helt utan aktörer. Miljöutmaningen vill se stor mångfald i återvinningsbranchen! Och Politiker, ni måste göra det fördelaktigt att sorter och återvinna.

Miljöutmaningen verkar ha gått i väggen. Förmodligen handlar det om att det händer lite för mycket runt omkring just nu. Den senaste månaden har det rått total blogg torka.
Som tur är har inte alla gått i väggen.

Fotograf: Fredrik Hjerling

Maria Wetterstrand har under hösten och våren gjort en föreläsningsturne på landets universitet om lösningar på klimatkrisen. Här är hela föreläsningen från högskolan i Dalarna.
Maria om lösningar på klimatkrisen
Miljöutmaningen gör hatten av för Marias metafor med Rubiks kub där varje drag representerar dom steg vi måste ta för att nå en hållbar livsstil. Precis vad Miljöutmaningen handlar om!

Dom flesta medier ägnar mellandagarna åt att se tillbaka på det år som gått. I år på det gångna decenniet. Miljöutmaningen har inte det långa perspektivet. Vi får nöja oss med att se tillbaka på året som gått. Först ut tänkte jag kommentera mina nyårslöften. Löftena var ju att handla mera lokalt och miljömärkta, ekologiska kläder. För att börja med det verkliga missen i mina två löften, dom miljömärkta, ekologiska kläderna så kan jag konstatera att jag under året kommit till andra insikter. På Ekologisk stadsdel Majornas vandringscafér lärde jag mig en del, självklara saker som faktiskt ifrågasätter poängen med dom miljömäkta kläderna. Det här betyder inte att det inte är en fördel med ekologiska kläder. Det är alltid att föredra framför motsvarande vanligt plagg. Men det som verkligen är viktigt för en hållbar livsstil är att vi verkligen använder våra kläder (och prylar) tills dom är förbrukade. Ekologiska kläder i all ära men det är fortfarande ett slöseri med jordens resurser att inte använda våra tillgångar fullt ut. Kanske som en följd av detta, kanske för att min garderob är tämligen full har det inte köpts så mycket kläder under året. Och än mindre ekologiska…

Nåväl, det första nyårslöftet då? Att handla lokalproducerat? Ja, även här tror jag mig ha bommat mitt löfte. Jag väljer alltid lokalprocuserat när det går och är ekonomiskt försvarbart. Men jag har verkligen inte ansträngt mig för att med heder kunna säga att jag infriat mitt nyårslöfte. Några lokalproducerade pärlor som jag har lagt pengar på listar jag här:

• Wästgötarna - Mjöl, gryn och flingor , Jag har köpt dinkel från Wästgötarna.
• Berglund och Walldén - 100% lokalproducerat i stora Saluhallen i Göteborg. Här kan man köpa god lokalproducerad marmelad, sylt och bröd. Vi lobbade för att dom även bör sälja mjöl från Wästgötarna.

• Princessbädden - Kvalitetssängar som tillverkas 300 meter från vårat hem i Jonsered till överkomliga priser. Vi blev tvungna att köpa nya sängar för den gamla var för stor att få upp till sovrummet på övervåningen. Två lokalproducerade 90 sängar från Princessbädden räddade oss. Detta var förmodligen den kortaste leveransen dom gjord då det bara var några hundra meter från fabriken.

Som jag redan skrivit är det oklart om något i den här listan kommer för att jag kännt mig manad av mitt nyårslöfte. Vad jag kan säga är att det nog kommer att bli mer av det lokalproducerade. Jag har ju hittat till Berglund och Walldén och jag har också hittat siten Lokalproducerat i Väst där man kan göra sök efter dom produkter vi behöver. Min nästa utmaning är att hitta dom lokalproducenter jag kan nå med cykel.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att mina nyårslöften infriats ganska dåligt. Men det är ändå inte ett förspillt år då jag kommit till viktiga insikter och har lysande förutsättningar för krafttag under det nya året. Mitt nya, lantliga läge, motiverar till hållbar livsstil!

I december förra året gjorde jag testet Klimatprofilen på Göteborgs stads site. Då konstaterade jag att jag var på rätt väg och att mina jobbresor var det som sinkade mitt resultat.

Här var mitt detaljerade resultat från förra året.

Nu har jag naturligtvis gjort om resultatet. Och utan att säga för mycket har jag uppenbarligen räknat om mina jobbresor. Det är en följd av att Volvo Part har reseförbud som en del av “downturn management”. När jag nu gjorde testet satte jag sammantaget åtta till tio timmar flyg per år för att jämna ut mellan åren. Faktum är att jag inte rest alls i jobbet sedan förra hösten men eftersom förra året bjöd på jobbresor till Indien, Brasilien och Frankrike så är det inte mer än rätt att jag utgår från någon form av snitt… En annan sak som skilde är att jag verkar ha bedömt mina fritidsresor annorlunda. Två turer till fjällen resulterade i en riktigt lång tågresa och en lång bilresa syns. Förmodligen är det bilresan som tynger. Tåg är som bekant ett smart val.

Hur gick det då? Jo, det var en rejäl förbättring från förra året! Se själva:

Här ses mitt nya resultat där jag glatt konstaterar att jag enligt testet ligger på en hållbar nivå.

Här syns det att jobbreseposten är lägre.

Enligt Klimatprofilen tangerar jag hållbar nivå. Det tror jag inte. Testet är för enkelt och det är många områden som inte berörs. Faktum är att jag tycker det är svårt att säga om något blivigt bättre eftersom jobbresebiten gör största skillnaden och det kanske är temporärt som jag hålls hemma. Då tycket jag nog Klimatkontot kändes lite bättre. Det testet ska jag göra om i vår när jag har flyttat.

Detta kommer jag att uppmärksamma med en serie tillbakablickar. Det finns många trådar som inte avslutats, saker som kan vara bra att påminna sig om och framför allt svar på frågan om det gett något resultat.

Min första tillbakablick är från femte december, då jag bloggade om Vattenfalls energismart test. Jag var missnöjd för att jag bara var “Ganska smart”. Jag hade väntat mig mer av mig själv.

Nu gjorde jag om testet och det var faktiskt en del skillnad. Det var många små åtgärder som jag plockat upp under året. Bland annat att stänga ner datorer när jag inte använder dom, stänga ner standby apparater och att dra för gardiner. Många av åtgärderna har jag plockat upp från denna typ av tester. Och visst är det så att när samma punkter kommer upp i test efter test så börjar man förstå att det är viktigt.
Så hur gick uppföjningen då? Jo, betydligt bättre!

Då var målsättningarna för 2010 klara! Eller åtminstone två av dom. Den ena har varit klar sedan länge. Det handlar om min sub 9 ambition på Vätternrundan nästa år. Sedan ganska länge är jag anmäld till VR genom Hisingens Ck där jag ska köra med en av deras Sub 9 grupper. Det handlar om att köra rundan på under nio timmar. Det är en hyfsad utmaning som gör att jag behöver träna hela året för att ha en chans.

Duel, nja kanske inte. Men utmanad!

Sub 7 då? Jo, Miljöutmaningen har blivigt utmanad! Ivan på Cykelidag blev inspirerad av mitt test på Klimatkontot från förra veckan. Ivan gjorde testet och såg utmaningen. Handsken kastades och självklart tog jag upp den. Det handlar alltså om att komma under sju ton koldioxid per år.

För min del handlar det om att hålla nere jobbresorna, vara noggrannare med att inte slänga mat och framför allt inte få skenande energiförbrukning pga större boende och transportbehov. Det blir något att bita i!.

Det har gått lite trögt med Miljöutmanandet på sista tiden. Den främsta orsaken till detta är att det faktiskt är en regäl utmaning att ständigt förminska sin miljöpåverkan. I Volvo världen, där jag jobbar, pratar man om low hanging fruit. Det är dom åtgärder som är lättast att rå på som man kan ta sig an utan för mycket stök. När man plockat frukten som hänger lågt krävs det investeringar i möda, risk och material för att komma längre. Det finns ständigt fler steg att ta men det krävs stor vilja och ansträngning.

I samma takt hör jag om och om igen hur politiker världen över pratar om klimatet som vår tids största utmaning. Köpenhamnsmötet närmar sig och det är tänkt att Världens länder ska komma närmare och närmare ett kraftfullt nytt klimatavtal. Men när man lyssnar på dom upptäcker man att viljan att göra något betydelsefullt saknas. Diskussionerna handlar inte om hur man ska förhindra temperaturen att stiga med två grader, vilket är ett förlegat mål baserad på gammal forskning. Nu står det ju klart att två gradersmålet inte är tillräckligt. Samtidigt som klimatförhandlingarna inte kommer nyheten att Kina för första gången sålt mer än en miljon bilar på en månad, att energibolagen är exalterade över framsmältande arktiska miljöer där man kan borra efter olja, att trängselskatter ska användas för att bygga motorvägar.

Jag inte bara tappar hakan. Jag blir förbannad. Och känslan av att vi måste göra något kraftfullt nu, med en gång växer så att jag nästan vill ut och kasta gatsten (nej, det vill jag inte på riktigt). Men jag vill hitta metoder att nå ut, så att jag når dom “icke frälsta”. Frågan är bara hur. Det är lätt att entusiasmen på det här området tolkas som kritik mot andras livsstil och därför bemöts fientligt eller åtminstonne inte allvarligt. Så når man inte ut. För att lyckas måste budskapet inte vända sig mot omgivningens livssttilar utan visa tilltalande alternativ. Det är en karamell att suga på.

I Fredags hade två av mina kollegor småpratat på bussen på väg till kontoret. Dom hade pratat om hur mycket engångsmuggar som går åt varje dag på ett vanligt Volvo kontor. Dom räknade lite och insåg att det var inte så små mängder. Innan dagen var slut hade det utvecklats till en “informationskampanj” med lappar på kaffeautomaterna. Budskapet är enkelt, med egen mugg sparar vi tusentals plastmuggar per år. Per person. Det är en äkta Miljöutmaningsåtgärd. (Bara så ingen ska missuppfatta mig, jag har haft flergångsmugg hela tiden, det fina här är hur budskapet förpackats). Och Itzel och Anikó, som drog igång kampanjen, initierade därmed Miljöutmaningen, steg 2. Det är faktiskt rimligt att steg 2 handlar om att få med fler på att plocka dom lätt åtkomliga frukterna. Om man själv forserar och går längre kommer avsåndet mellan dom “frälsta” och dom “icke frälsta” att öka och därmed uppfattningen att det är extremt. Får man genom genomtäkt kommunikation, med sig dom “icke frälsta” så hålls avståndet nere. Därmed inte sagt att det är fel att bryta ny mark och gå längre. Men man ska ha kommunikationen i åtanke. Så att den inte skjuter hela Miljöutmaningen i sank.

Nu är det hög till att börja arbeta…

Bilden har jag snott från Greenpeace och är enligt dom baserad på uppgifter från Vattenfall. Läs deras artikel om Vattenfall också!

Härom dagen ringde en försäljare från Vattenfall. Helt otippat ville han ge mig ett fint erbjudande om att köpa el från dom. Naturligtvis var detta inte aktuellt då jag redan gjort ett val. Men det var ju en säljare jag hade att göra med så han gav sig inte utan ville argumentera till för Vattenfalls heder. Han hävdade att vattenkraften är utbyggd och att vindkraften inte har tillräcklig potential och därför måste vi ha kärnkraft. Det ligger något i det han säger. Men bara så länge vi tror att vi ska kunna konsumera energi som vi gör i dag och dessutom kunna öka förbrukningen. Men detta är helt orimligt. Det faller på eget grepp. Kärnkraften är inte en hållbar lösning. Den bär inte sina egna kostnader, avfallsfrågan är inte löst och bränslet kommer att ta slut. Inte hållbart. Vi måste tänka nytt. Vi måste ifrågasätta vår nuvarande livsstil och drastiskt minska vår förbrukning av energi för att hamna på en hållbar nivå. Hållbar. Och om vi som bryr oss inte ställer krav på våra leverantörer, varför ska dom då ändra på sig? Säljaren hade lite svårt att komma vidare när jag förklarade att jag inte tänker betala en spänn för ohållbara lösningar. Han gav upp och tackade för ett intressant samtal (det var det). Själv funderar jag på hur jag ska påverka Göteborgs energi som levererar fjärvärmen. Det här är för mig en ideologisk fråga. Det är inte okay att satsa på ohållbara lösningar.

Appropå Vattenfall så rekomenderar jag den här artikeln där Greenpeace visar hur Vattenfall försöker profilera sig som miljövänliga men släpper ut mer koldioxid än hela Sverige.

Tidigare har jag uppmärksammat en styck cykelvägsmarrodör. Här följer två till…

‘

Vart sjutton ska jag ta vägen? Vad är det som får dom att tro att det är okay att blockera hela cykelvägen? Alla mina exempel hittills är från samma ställe. Det finns parkeringar och det finns en lastzon för lastbilsleveranser. Men varför välja något sådant när man kan ställa sig på cykelvägen?

Vad ska man göra åt det här?

Nu har jag gjort ett nytt, och förmodligen mer korrekt “klimat” test än det förra. På WWF siten www.minplanet.se kan man testa hur många jordklot som skulle behövas för att alla har just din livsstil. Miljöutmaningen har testat och upptäckt att det återstår en hel del. Jag har gjort testet två gånger. Första gången räknade jag med mina jobbresor från förra året (vilket belastade mig tungt). Det skulle behövas två och en halv planet om alla levde som jag och hade samma jobb. Det var med en vill lättnad som jag konstaterade att jobb resorna inte skulle vara med. så jag gjorde om testet. Jobbresorna har absolut en stor inverkan. Kontentan är att jag bara behöver trimma bort 0.8 jordklot för att komma ner på hållbar nivå…

Det var för övrigt tungt att konstatera att mitt prylmissbruk tynger mig rejält. Det ger ju vissa uppslag om vad jag kan bättra. Men det blir inte lätt. (Tex är filservern gammal och skruttig). Värt att notera är också hur stor del maten har. Kanske inte en nyhet men ändå…

Ok. Det var mitt test. Nu är det din tur. Gör testet och se om du har en mer hållbar livsstil än mig!