Miljöutmaningen

Som “nordbo” tenderar jag att vara lite återhållsam med färger. Senan några år har jag börjat ana att mina färgval nog är lite fega och att det kan vara effektfullt och snyggt med starka färger. En person som inte har dom spärrarna är Lisa. Hon driver Smällkaramell. Det är en fin liten verksamhet som bygger på att Lisa köper in gamla fina men slitna möbler och klär om dom efter egen design eller efter kundens önskemål i fantastiska tyger som hon också är återförsäljare av. Vi besökte Smällkaramell, som ligger i en liten lokal i Jonsereds fabriker och pratade med Lisa om ekodesign och Jonsered. Ekodesign är ett område som jag oftast tycker är lite besvärligt. Det berättigar och uppmuntrar till konsumtion på ett sätt som jag (Morgan) tycker är lite tveksamt. Det är naturligtvis bra att välja miljövänligare alternativ när man står i valet och kvalet att köpa något. Men när det gäller produkter där produktionen och/eller resthanteringen står för miljöbelastningen (ej användandet av produkten) så är det faktiskt viktigare att vi använder varan tills den är utsliten. Reduce, reuse and recycle är det som gäller. Lisa ger gamla möbler nytt liv. Dom gamla möblerna blir inte bara i “skick som nya”, dom får också ett modernt och fräscht  utseende utan att tappa sin gamla charm.

Lisa påpekar att även hennes verksamhet har en miljöpåverkan då all textilhantering har ganska stor miljöpåverkan och att det blir en del transporter av möblerna. Hon måste ju åka runt och leta lämpliga möbler för renovering och sedan ska dom ju också levereras till kund. För att kompensera detta låter hon 100 kr per möbel gå till naturskyddsföreningen och en del av vinsten låter hon också gå till miljöarbete. Verksamheten lämnar henne med en hel del spillbitar som är för små att använda till möbler. Dessa spillbitar blir till hund/katt bäddar och kuddar. På så vis lyckas hon med att nästan inte ha något tygspill att tala om. Allt används.

Vi pratade lite om Jonsered och Lisa berättar att hon har en idé om att samhället skulle kunna bli ett färgglatt och roligt ekocentrum. Jag har inte citerat ordagrant då jag skriver fritt från minnet men när man ser hennes möbler så är det en helt annan del av universum än den vanliga bilden av “miljö vänner” i naturfärgat linne och fjällräven kånken på ryggen. Just på den punkten träffar Smällkaramell helt rätt. Kundkretsen som tycker att “miljöargumentet” är avgörande för köpet är klart begränsad. Miljöentreprenören behöver hitta fler säljargument och Lisa, som kallar sig själv för färgmissbrukare, gör det med sin unika design.

Som miljöekonom har hon full koll på detta och beskriver själv sin kund med orden:

Äger man en Smällkaramell visar det att man bryr sig om sin miljö och sina medmänniskor då Smällkaramell gärna köper möbler från hjälporganisationer, återanvänder dem genom re-design och skänker också en slant till Världsnaturfonden WWF. Återvinning kan även vara en lyxvara. Man behöver inte vara tråkig för att man bryr sig.

Hur är det med kunderna då? Jo tack! Allt blir sålt!

Miljöutmaningen knallar hem genom ett fruset Jonsered och funderar på var man kan finna plats för en  Smällkaramell Kanapé…

Miljöutmaningen har varit på semester. Jag har varit uppe och vandrat från Abisko ner till Kebnekaise och ut till Nikkalokta. Under en vilodag vid Kebnekaises fjällstation satt jag utanför mitt tält och åt frukost och tänkte (vilket man gör ganska mycket när man vandrar själv). Jag tänkte att jag hade det bra i solen. Ett packet knäckebröd, mjukost, kaffe, en bra bok och Sveriges mest högalpina fjällmiljö: Det här är allt jag behöver. Sedan tänkte jag efter… Det stämmer ju inte. Mina knäckebröd kommer ju bara räcka tre dagar till. Och Mjukosten och kaffet kommer också att ta slut. Jag kan förståss köpa mer. Men efter inte allt för lång tid kommer mina pengar ta slut. Jag behöver alltså en butik som säljer knäckebröd och ett jobb. Och en distributionskedja som fyller på butikens lager, och en bagare, och en bonde, och någon som gör redskap till bonden. Tanken drog iväg. Det är ganska mycket jag faktist behöver som jag inte tänker på vid första eller ens andra eftertanken.

I dag läser jag i GP i en artikel om ett EU forskarmöte i Strömstad om biologisk mångfald. Forskarna ska diskutera utarmning av ekosystemen. (Tyvärr hittar jag bara artikeln i gammelmediet tidningen och kan därför inte länka). Dom skriver att utarmningen beräknas kosta 2000 - 5000 dollar per år. “i storleksordningen en global finanskris per år”. Siffran är enorm. Frågan är var stödåtgärerna, krisen och panniken är? Och varför vet vi så lite om detta? Varför skriver inte varenda tidning om detta varje dag? Frågorna hopar sig!

Orsaken är att detta är kostnader som inte ingår i våra vanliga system för att redovisa ekonomi. Detta är inte pengar som läcker ur någons plånbok. Vi mäter i omsättning. Företagens omsättning och länders BNP. Ekosystemtjänsterna och råvarulager finns inte med. En enkel anledning till detta är att det är svårt att sätta en prislapp på naturens förmåga att göra syre, binda koldioxid och absorbera våra utsläpp av avfall (vilket ekosystemen klarar till vissa gränser). Det är helt enkelt lätt att förbise att vi är helt beroende av dessa tjänster och vi tar dom för givet. Det är precis som att sitta i solen och äta knäckebröd och tro att man har allt man behöver. (På något sätt har nog tillockmed fästingen en roll att fylla).

Här ser vi Greenpeace lägga ut stenar för att omöjliggöra bottentråling i skyddade områden i mellan Sverige och Danmark.

Miljöutmaningen i detta (det du och jag kan göra) är att ställa högre krav på hur fisken vi äter kommer fiskas. Konsumentmakt finns där och är ett verktyg som är till för att användas. Stöd också Greenpeace som uppmärksammar oss på dessa problem och om och om igen avslöjar företagares och politikers ovilja att verkligen aggera.

Jag har försökt undvika politik på Miljöutmaningen men i dag är det lite svårt att inte snudda vid ämnet. Åtminstonne vad gäller mitt eget val. Under hela dagen har jag delat ut valsedlar för Miljöpartiet vid två vallokaler i min stadsdel Majorna i Göteborg. Det är en mycket trevlig uppgift, där man möter mycket folk och har småpolitiska samtal hela dagen. Det hör till god sed att inte kampanja utanför vallokalerna så nivån är mycket neutral och  avspänd.

Att representera Miljöpartiet i Majorna ger en en ganska skev bild av hur valet kommer att gå. Man får lätt uppfattningen att Miljöpartiet kommer att få 20-30%. Det är helt enklelt Grön medvind i Majorna. Jag delade ut valsedlar i förra riksdagsvalet också. Från detta vet jag att känslan man bär med sig hem är lite väl bra och att jag får snäppa ner förväntningarna. I den vallokalen jag stod förra valet fick Miljöpartiet 22% och jag tror det var näst mest i hela landet. Bara en lokal uppe på Masthugget slog det med sina 23%. Majorna är en stadsdel med lite speciel karaktär. V och MP fick tillsammans över 50% i förra valet. Och det är siffror som inte matchas upp i resten av landet.

Nu funderar jag på om jag ska ta mig till den officiella valvakan eller om jag ska soffligga med valvaka hemifrån. Och jag ska se om opinionsundersökningarna kan ge mig en mer korrekt bild av resultatet. Tyvärr lär det ju vara lite lägre än just där jag bor…

Nu är projektet Ekologisk stadsdel Majornas community sjösatt och redo för ditt medlemskap. Miljöutmaningen kommer att finnas med och parallelblogga. Men där finns naturligtvis fler bloggare och så finns det verktyg för att koordinera lokala gräsrotsprojekt. Det här kommer att bli kul!

Det här med att diska… Riktigt tråkigt. Men man kan lägga på lite Miljöutmaning på aktiviteten och göra det så bra som möjligt. Fyll upp diskmaskinen så mycket som möjligt. Är maskinen någorlunda modern är den resurssnålare än handdisken. Det som inte får platts diskas då naturligtvis för hand. Vattenförbrukingen är den kritiska faktorn. Särskilt förbrukningen av varmvatten. Därför bör man använda en sköljbalja. Har man inte det kan man göra så här:

Tappa upp lite vatten för disken till att börja med. Diska dom kastruller och liknande som inte gick in i maskinen. Skölj över diskvattnet. På så vis återanvänds medlet och sköljvattnet. Som avslutning diskar du förpackningar till sopsorteringen. På det viset drar inte den disken något extra och du kan skölja “slarvigt” med kallvatten som avslutning.

Jag inspirerades av en artikel på Ekognista. Hon funderar över närodlad frukt och kiwi som inte är särskilt närodlad. Det får mig att tänka på en händlese för ca 10 år sedan. Jag hade köpt KRAV märkta cornflakes från Änglamark. På förpackningen stod att läsa att majsen var odlad i Califonien. Jag gick i taket och ringde till KFs konsumentkontakt och gormade över hur en ekologisk produkt kan ha transporterats så långt. Deras svar var att det kan vara bättre på lång sikt att stötta kravproduktionen där den finns för att skapa en marknad. På längre sikt kommer det finnas ekologiskt odlad majs från Europa. Därför kan det vara värt att ta en “miljöförstörande” KRAV produkt än en lokalt konventionellt producerad dito. Nu passade jag på kolla ursprungsland på dom KRAV märkta Cornflakesen vi köpt på ICA och dom är minsan från Tyskland.

Med andra ord, finns det en marknad så finns det också underlag för en produktion. Men detta är ju inte en logik som kan anses generel. Det är ju långt ifrån alla livsmedel som kan produceras nära. Då är det viktigt att som Ekognista, välja frukt efter årstid. Vissa årstider importeras den exotiska frukten från mindre exotiska plattser.

Men ska man vara petnoga så är det heller inte nödvändigtvis det bästa. Jag hörde om en livscykelanalys som jämförde Franska och Nyazelänska äpplen i butik i Sverige. Dom Nya Zeländska var i det fallet bättre då jordmånen var bättre lämpad och gav mer skörd per nerlagd energi och sedan transporterades med båt. Dom Franska äpplena gick med lastbil. I bland är det rätta svaret långt ifrån intuitivt.

I veckans sändning av P1s program Klotet pratades det mycket om torv. Vår regering lobbar i Eu för att torv ska klassas som biobränsle för att vi ska få lättare att nå våra miljömål. Jag kan förvisso gå med på att torv inte är fossilt men det är faktist på väg att bli. I radioprogramet argumenterades det för att vissa typer av torv skulle vara bättre som bränsle än att ha det kvar. När en torvtäckt dräneras börjar nedbrytningen och koldioxid frigörs. Så då kan vi lika gärna bränna det. Men en dränerad torvtäckt läcker koldioxid i många hundra år. Om vi använder det som bränsle får vi ut det med en gång. Och så försöker torvlobbyn få det att låta som ett klimat smart atlernativ. En annan sak som jag reagerade på i programmet var att snubben från Torvlobby organisationen dom intervjuade stollt berättade hur mycket torv dom producerade varje år. Det var det knäppaste jag hört. Dom bryter torv ur en källa som tar tusentals år att förnya. Producera… Sicket skitsnack…

Som vanligt finns det mer att läsa om detta på Ecoprofile.

Nu var det meningen att jag skulle göra ett nytt elförbrukningstest. Jag par precis bytt operativsystem på min Acer Aspire One dator från Linpus till Ubuntu netbook remix.

Linpus i Aser Aspire One

Jag har upplevt att datorn är lite långsammare (kanske, eventuellt) och eventuellt måste fläckta sig lite mer… Jag satte elmätaren i ändan på sladden och kostaterade att den gick upp till 17 watt. Med Linpus var jag inte uppe i mer än 15 watt. Men efter att ha dragit ur högtalarsladden, stängt av Spotify och flyttat på härke jobb datorn som stod brevid med sitt fläcktblås mot den lille gick förbrukningen snabbt ner till 13-14 watt. Med andra ord måste man göra ett mer nogrant försök innan det går att dra några slutsatser.

Ubuntu netbook remix

Om vi nu lägger energiförbrukningen åt sidan och tittar på sådant som inte har med Miljöutmaningen att göra så kan jag avslöja att Netbook Remix känns mycket lovande. Direkt och utan trubbel har jag fått nätverkskortet att ansluta till det nätverk jag vill (gick inte med Linpus av någon anledning), jag kan köra Spotify genom Wine (simulerar Windows miljö) och jag kan spela musik från min Ipod utan att behöva stöka i 14 dagar med lösaktiga plug ins till musikprogramen. Nackdelar då? Nja, jag har inte fått till rätt plug in till Firefox för Flash (men det brukar inte vara så knöligt med Ubuntu). Och jag har inte ringa med Skype för tillfället (förmodligen en inställningsfråga).

Eventuellt återkommer jag med en fortsättning av detta test men det är lite off topic så jag förbehåller mig rätten att inte lova något.

Ett utmärkt alternativ till bilpool, hyrbil och kollektivtrafik är att åka tillsammans. Sammåkning är en vinnare till och från jobbet. Bara man kan hitta någon att åka med. Då är det bra att Skjutsgruppen finns. Här kan man slänga ut sina krokar och fiska efter skjuts eller leta efter personer att fylla ut sin bil med. Fungerar naturligtvis utmärk vart man än ska.

Skjutsgruppen finns på Facebook, twitter och Bloggy.

Ett annat alternativ är att lifta. På Hitchhikers.org kan man annonsera att vart och när man ska åka. Bara att surfa in och kolla om man hittar något som passar. Här finns mycket resor mellan stora städer i hela Europa. Utmärkt att kunna lifta kontrollerat. Då borde man kunna slippa att sova bakom bensinstationer utmed Autobahn som jag gjorde när jag liftade i unga år…