Det var så länge sedan jag bloggade att jag glömt av mitt användarnamn för inloggningen. Nåväl, det löste sig uppenbarligen. Sedan sist jag bloggade har det hänt en hel del och förutsättningarna för miljöutmaningen ser annorlunda ut.
- Jag har flyttat till en villa med direktverkande el (< 20000kwh /år)
- Jag bilpendlar 35 km enkel väg i en stor Volvo V70 Bifuel (gas)
- Blivit med familj (Fru, två barn (9 och 11år) och väntar en liten (Masarin).
Förmodligen är det det stundade faderskapet som inspirerar att skriva igen men det kan också vara den mastiga elräkningen som trillade in.
Just nu håller jag på att lägga upp en ny el-budget och jag har påbörjat studier för att på ett kostnadseffektivt vis minska miljöpåverkan från vår uppvärmning. Nuvarande strategi är att försöka hitta så många “Negawatt” som möjligt dvs, minska förbrukningen. Utöver det kikar jag på solpaneler och solceller som alternativ.
Det återstår dock att se om jag har inspiration nog att blogga om det…
Anta att du plötsligt fick en halverad boendekostnad. Eller att CSN lånen plötsligt stryks.
Vad skulle du göra?
Förmodligen skulle du inte välja att jobba lite mindre för att hålla nere konsumtionen.
Personligen vet jag med mig att jag skulle öka min konsumtion på annat håll.
Eller spara mer i fonder. I vilket fall skulle pengarna jag sparade fortsätta snurra runt i systemet och bidra till BNP med allt vad det innebär. USA’s energiminister ställer hoppet på ny teknik. Han tror att det kommer att lösa växthuseffekten. Jag tror det är viktigt men i sig kommer det bara att leda till ökad energiförbrukning. Utan kraftfulla politiska åtgärder blir det nog inga minskningar i utsläppen. Det är vad jag tror.
Nja, jag är naturligtvis oroad över detta men också kluven. Samtidigt som jag är orolig över möjligheterna till skidåkning i framtiden bidrar ju skidåkningen i sig till utsläpp av CO2 då det ju går åt en hel del engergi att utöva. Dels ska man transportera sig till lämpligt ställe att åka på och därefter ska man ju upp på berget dessutom. Sedan behövs det ju skapas en ansenlig mängd konstsnö på många håll. Värsta formen borde väll rimligen vara helikopterskidåkningen som med enorma mängder engergi lyfter ett fåtal åkare till exklusiv off pist åkning. Själv föredrar jag topp turer med stighudar men det blir ofta mer bilåkning mellan bergen. Då får man arbeta för skidåkningen men samtidig får man en naturupplevelse som man kan leva på i månader efteråt.
Miljöutmaningen är i dag inte särskillt aktiv. Inte alls faktist. Det slog mig att jag kanske borde bemöda mig med att skapa en lista med mina egna favorittexter från dom drygt två och ett halv år jag skrev.
Utan allt för stor ambition ska jag försöka tagga upp mina favorittexter med Best of så dom går att återfinna i kategorilistan.
Ett nytt år har börjat och naturligtvis följer nya utmaningar. Min bloggvän Ivan började året med att fråga när
Buddha utanför ett tempel i Tokyo
vi skulle ta det där samtalet om Buddhism som vi tänkt ha sedan i somras. Det känns som det är dags att gå djupare i Buddhismen i år. På Ivans fråga om var och hur jag tänker gå djupare svarade jag att ambitionen är att komma igång med regelbunden meditation. Nu har det gått fyra dagar och tanken har samlat sig lite.
Mediationen kan möjligen vara ett verktyg för att komma djupare in i buddhismen. Men svaret på frågan var måste rimligen bli här och nu hela tiden. Man kan studera Buddhism och meditera hur mycket som helst men om man inte lever enligt Buddistisk filosofi har man inte kommit någon vart. Meditation och Buddhistiska attribut riskerar att bli ännu en livsstilskonsumtion om man inte är uppmärksam och förändringsvillig. Därmed inte sagt att meditationen inte är viktig.
I min tolkning av Buddhism bör man leva skickligt. För mig betyder det vara medveten om alla sina handlingar och att alla handlingar får konsekvenser. Det handlar om att göra så gott man kan i alla områden som rör livet. Sova, jobba, äta, älska, umgås och träna tillräckligt bra. Det innebär att man troligen inte kan satsa 100% på något specifikt utan hitta bra balans mellan allt man vill och måste göra. För att klara detta måste man vara närvarande i nuet och inte gräma sig över vad som varit och drömma sig bort mot vad som kanske händer sedan. Det som passerat är borta och det som inte har hänt vet vi ingenting om. I slutändan handlar det om att acceptera och uppskatta nuet i hela sin triviala enkelhet. Det lindrar stressen och gör tillvaron lyckligare att veta att man gjort det man behövde, tillräckligt bra och inte bli besviken över att allt inte blev perfekt eller spektakulärt.
Rent praktiskt handlar det om att ha koll på sin vardag och inte ducka för verkligheten genom att dränka den i prylar och billig underhållning. Det handlar om att hitta inre glädje i att göra det vardagliga. För min del är det att städa undan, diska, laga mat eller gå till återvinningsstationen med tomglas. När jag sköter om mitt hem och mitt liv med omsorg minskar både shoppingkassarna in som skräpkassarna ut. Mina saker lever längre när jag sköter dom och mindre mat hinner bli gammal för att den glöms bort längst inne i kylskåpet. Stressen över ekonomin lindras av minskade utgifter och det blir mer intressant att ersätta ut-slitna prylar och kläder med begagnat och att med omsorg sköta sin trädgård.
Det finns ett gammalt Buddhistiskt ordspråk som säger:
Du bör ta lättsamt på dina stora problem och ta dig an dom små med största omsorg.
Mitt fokus för året kommer alltså att vara närvarande med full uppmärksamhet på mina vardagliga sysslor och åtaganden. Det kan ju låta präktigt, tråkigt och trivialt men jag märker att när jag lyckas leva på detta viset mår jag genuint bra. Och det är en riktig utmaning för jag har väldigt lätt att tappa fokuset och urarta i onödig konsumtion, lättja och omåttlighet på i stort sett alla områden. Mao är detta en riktig Miljöutmaning för 2011!
I morse vaknade jag på tok för tidigt. Förmodligen beroende på jet lag efter min Japanvistelse som avslutades tidigare i veckan. När jag låg där och försökte sova kom jag på att det skulle vara spännande att dra igång ett större projekt för ekologisk mångfald (diversitet). Under en tid har jag börjat inse hur känsliga våra biotoper är och hur viktig mångfalden är för biotopernas motståndskraft mot förändring.
Vår livsstil kräver mer och mer utrymme och resurser. I takt med att vi breder ut oss tränger vi samtidigt undan andra arter. Den vilda naturen får mindre och mindre utrymme samtidigt som vägar och stora jordbrukslandskap och städer breder ut sig. Vi satsar vårt välstånd på ytterst få arter som vi kultiverar i enorma proportioner medan arter utrotas i en hastiget som är vida högre än vad planeten varit med om under dom senaste 10000 åren.
Ett exempel jag tycker är intressant är hur vägar skär genom naturområden och delar dom i två. Där arter tidigare kunde röra sig fritt på stora ytor befinner dom sig nu i betydligt mindre ytor. Därmed försvagas artens genetiska variation och därmed dess motståndskraft mot förändring. Intressant läsning om detta hittar man här.
Här hemma i Sverige är igelkotten illa ute på grund av vår utbredning. Vägar och bostadsområden är svåra och livsfarliga hinder för igelkotten som minskar stort i landet. Även många grodarter är kraftigt hotade pga vägar och färre våtmarker.
Som jag tidigare skrivit är det gynsamt för en biotop destu mer arter den har. Flera arter betyder att biotopen /ekosystemet/näringsväven håller en bättre balans. Ingen art blir dominant och variationen i mängden individer svänger inte så mycket från år till år. Med avstamp i detta vill jag basera mitt projekt.
Kort och gott handlar det om att hjälpa naturen på traven genom att förbättra arternas förutsättningar. Första steget är att bygga massor av bostäder för fåglar. Beroende på tid och ork vore det spännande att dra igång ett Miljonprogram för fågelhålkar. I nuläget har jag vissa ideér om hur detta skulle kunna genomföras men det får jag återkomma till när jag grublat lite mer över det. Till att börja med nöjer jag mig med att länka till denna sida som ger en snabbintroduktion till hålkbyggande.
Miljöfrågor är ofta ganska komplexa. Det är lätt att låta känsla och intuition styra ens uppfatting om vad som är bättre eller sämre. Ett vanligt område som alls icke är självklart är frågan om “småskalighet” och “lokalproducerat”. Att något är lokalproducerat i liten skala betyder inte med automatik att det är det bästa allternativet. Och ofta måste man ställa den ena miljöaspekten mot den andra. I slutändan är det som sagt komplext och enkla svar är svåra att få. Jag tror det är viktigt att vi som skriver om miljöfrågor försöker att göra det greppbart och enkelt.
I dag upptäckte jag The Story of stuff. Det är ett projek startat av Annie Leonard och handlar om att förtydliga viktiga frågor om miljö och ekonomi för att leda oss mot en hållbar livsstil.
The story of stuffs filmer är lättsamma, pedagogiska och förklarar det komplexa enkelt utan att tappa skärpan. Kolla själv!
